Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
När och hur blev jag bilintresserad?
28 oktober 2011
835
Allt började för länge sedan när jag fortfarande bodde på Västkusten och försökte ta reda på vad jag ville göra med mitt liv.
Till min mors stora fasa blev jag då vid 15 års ålder uppraggad utav en snygg kille i en frän volvo. (Vilket kanske inte riktigt stämde in med verkligheten. Han var inte alls så snygg, mest finnig och det var inget speciellt gjort med bilen, han hade bara satt i nån baslåda och tonat rutorna själv hemma i pappas garage. Men alla måste vi ju börja någonstans, idag äger han flera fräna jänks och har ett EGET garage.)
Ja, en tvättäkta volvoraggare var han i alla fall. Och ja, det är kanske inte något jag är så speciellt stolt över idag.. Men när man är ett vandrande hormonmonster på 2 ben så är man inte speciellt svårflörtad i den åldern, tyvärr. Haha. You all know what i talking about! Don´t you deny it. ;-)
I alla fall, så efter ett par vändor med bredställ igenom varje liten kurva och med snön sprutandes om däcken så vart jag kär.
Där i passagerarsätet med ett överdrag i schackrutor, där med wounderbaums lukten så stark att det nästan stack lite granna i ögonen och man fick lite utav en huvudvärk, där i bilen när Eddie Meduza skrålade för fullt ur högtalarna, där blev jag fast vid bilarna.
Vid Bilarna, Bärs och Rock´N´Roll!
Sen efter det så har det väl bara gått utför ;-)
Vet att "Volvoraggare" alltid är en skör tråd och jag har säkert trampat på ett par tår här ikväll, samt gjort mig själv till ett smärre åtlöje. Men livet är för kort för att man ska orka bry sig om sådana här små saker, alla har vi väl fått en ful finne nån gång under vår livstid. Och jag har haft en volvo period, dock lite bestående då gamla Maggan står på parkeringen här utanför.
Henne använder jag dock inte till att ragga upp några små flickor eller små pojkar i, hon är endast ett färdmedel så att jag kan ta mig från punkt A till punkt B och gärna hem igen.
Men lite kärlek får hon och ibland är det även ett gäng nötter som dricker öl och käkar korv med bröd i baksätet på henne.
Så hon mår som en volvo ska göra och hon duger fint som brukis.
Xoxo
Mary Lou
Till min mors stora fasa blev jag då vid 15 års ålder uppraggad utav en snygg kille i en frän volvo. (Vilket kanske inte riktigt stämde in med verkligheten. Han var inte alls så snygg, mest finnig och det var inget speciellt gjort med bilen, han hade bara satt i nån baslåda och tonat rutorna själv hemma i pappas garage. Men alla måste vi ju börja någonstans, idag äger han flera fräna jänks och har ett EGET garage.)
Ja, en tvättäkta volvoraggare var han i alla fall. Och ja, det är kanske inte något jag är så speciellt stolt över idag.. Men när man är ett vandrande hormonmonster på 2 ben så är man inte speciellt svårflörtad i den åldern, tyvärr. Haha. You all know what i talking about! Don´t you deny it. ;-)
I alla fall, så efter ett par vändor med bredställ igenom varje liten kurva och med snön sprutandes om däcken så vart jag kär.
Där i passagerarsätet med ett överdrag i schackrutor, där med wounderbaums lukten så stark att det nästan stack lite granna i ögonen och man fick lite utav en huvudvärk, där i bilen när Eddie Meduza skrålade för fullt ur högtalarna, där blev jag fast vid bilarna.
Vid Bilarna, Bärs och Rock´N´Roll!
Sen efter det så har det väl bara gått utför ;-)
Vet att "Volvoraggare" alltid är en skör tråd och jag har säkert trampat på ett par tår här ikväll, samt gjort mig själv till ett smärre åtlöje. Men livet är för kort för att man ska orka bry sig om sådana här små saker, alla har vi väl fått en ful finne nån gång under vår livstid. Och jag har haft en volvo period, dock lite bestående då gamla Maggan står på parkeringen här utanför.
Henne använder jag dock inte till att ragga upp några små flickor eller små pojkar i, hon är endast ett färdmedel så att jag kan ta mig från punkt A till punkt B och gärna hem igen.
Men lite kärlek får hon och ibland är det även ett gäng nötter som dricker öl och käkar korv med bröd i baksätet på henne.
Så hon mår som en volvo ska göra och hon duger fint som brukis.
Xoxo
Mary Lou
