Jag väljer mina sidor att vara hängiven till. Att Garaget är en sådan sida, är väl kanske redan upptäckt, och att Facebook är en sida jag är mindre hängiven till, likaså.
Bland dem så kallade "vänner" jag har på Facebook - vilka av säkert sjuttio procent jag antingen träffat en gång och aldrig mer, eller så träffar jag dem i stort sett aldrig, utan mer känner till dem till ytan - så händer det ibland att det är någon eller några som har, så kallat, gett tummen upp på bilder de "gillat".
Någon gång har bilderna varit på en - eller flera olika - kvinnor som dels finns på sidan, men också på en annan sida som jag - ja jag är ju en kille - av nyfikenhet gick in på.

Sidan hette "scandalbeauties" - och medans den för vissa andra manliga ungdomar säkert är ett paradis, så förfärades i stället jag, och trodde jag hade hamnat i helvetet..

Ursäkta mig...men vad är det för jävla sida egentligen?
Och finns människorna på den sidan - i verkligheten..?

Missförstå mig inte. Jag är kille. Jag är heterosexuell. Jag tänder på kvinnor. Jag älskar kvinnor och dess oändligt läckra former av alla dess slag, men jag förfäras över att det finns kvinnor där ute i "verkligheten", vars största uppgift här i världen är att vara "snygga".
Vad är snygghet för mig egentligen? Är inte dessa snygga?

Klart dom måste vara det. De är ju fotomodeller. Deras livsuppgift är ju att vara i topptrim, att alltid vara sminkad ända ut till ögonfransspetsarna och vara drömmen för kameralinserna.
Men inte för mig.
Något som i min hjärna börjas grävas fram när jag tänker i dessa banor, är en musikvideo jag såg som yngre. Nu pratar vi på den tiden då bredband knappt existerande. Men hey - vi hade precis skaffat en dator över huvudtaget, och där enda kontakten ut ur huset var antingen via en telefon med kontakt över en landlina, eller via ett k-femtiosex modem.
Flex hette det. Ett gråblått, med en massa röda lampor som blinkade.

Musikvideon var Lambrettas låt "Creep", och att få hem den videon, som var tre minuter och fyrtioåtta sekunder lång, tog drygt en timme - plus eller minus - att få hem via nedladdningsprogrammet Kazaa.
Och grejen med den musikvideon var att Lambretta - eller Linda Sundblad som hon egentligen hette - var så mycket läckrare än alla andra uppsminkade tjejer var då, som nu.
Det är svårt att tro mig kanske, eftersom hon i videon har slitna jeans, en röd, skitig t-tröja och formligen såg nästan doppad ut i motorolja..

Men det var hennes utstrålning som tände mig. Hennes pigga ögon, och att hon verkligen såg ut att brinna för någonting annat än hennes utseende.
I musikvideon så faller en svart droppe - motorolja?- ner från vad som till synes är underredet på en bil, ner på hennes kind - och det tycks knappt bekomma henne, utan hon fortsätter att "skruva".
Hon drar till och med fingrarna genom sitt blonda hår, för att ytterliggare pressa in smutsen..

Visst. Det är fejk, men bara tanken på en sån kvinna får i alla fall mina cylindrar att gå på fulla varv.
Denna utstrålning finner man inte hos dom kvinnor, vars enda livsuppgift här i världen, är att vara just perfekt. I alla fall inte i mina ögon.

Detta påminner mig vidare om ämnet bilutställningar. Elmia är ju som bekant på gång - det har väl ingen missat, eller hur? - och nu allt vad utställningarna heter.
Årligen kommer det upp bilder på uppsminkade kvinnor som redan pinnsmala till kroppen - ja förutom att de har ett par enorma bröst då såklart - fått pressa sig ner i en ännu mindre utstyrsel, som i slutänden ändå lämnar mer till synes än vad den döljer.
Och årligen får dessa kvinnor - inhyrda såklart - kråma sig och se "sexiga" ut, medans de fotograferas av hormonstinna tonåringar och dylikt folk, medans eventuella flickvänner - beroende på humör och eventuell läggning - antingen får sura i bakgrunden, eller rent utav hjälper till med fotograferingen.

Men mig tänder dem inte.
Tvärtom. Jag skäms för dem.

Jag skäms rent utav att vara av det manliga könet ibland. Inte för att det känns som att jag betér mig som ett svin direkt, men det är mycket jag för alltid kommer att ångra från mitt tidigare liv. Från då när man helt enkelt inte visste bättre, eller förstod bättre.
Men idag, när man har en annan syn på saker och ting, och mina kontakter med många tjejkompisar - vare sig det är långvariga bekantskaper eller nya sådana - så skäms jag över hur många - många! - killar betér sig.

Det är ingen hemlighet att jag och min flickvän träffades på internet. Vi träffades via en kontaktannons, vilket på sitt sätt var ganska ironiskt med tanke på att mina föräldrar en gång i tiden träffades på samma sätt, dock via en tidning såklart.
Och kanske jag var lite rädd den gången för över tre år sedan, då när vi skulle mötas för första gången. Nervös var man väl, jo det såklart. Men också rädd, därför att jag ville inte att hon skulle vara en sådan som öppnade ett samtal med "men jába han bá..".

Vi är fortfarande ett par idag, jag och Marika. Hon är det bästa som har hänt mig, och många gånger har hon förvånat mig, denna underbara kvinna.
Hon kan skotrar bättre än mig, till att börja med. Nog för att det var länge sedan jag var någorlunda insatt egentligen, men hon kan ärligt talat skruva isär en skoter ner till chassit - vilket jag inte kan.
Sedan är hon av den typen som kvinna, vilken jag finner är intressant. Går en nagel av så skriker hon inte "AAAAAAAAH miiin nagel gick av...buuuhuuu"..i stället är det lite "skitsamma", över det hela.

Hon hjälper mig att skifta däck när det blir sommar och vinter. Hon formligen älskar att åka med och sladda på vintrarna - höll för övrigt på att skratta ihjäl sig när vi gjorde piruetter på travparkeringen - och hon är uppmuntrande, och en oerhört bra vän och ett bra stöd när det går lite hackigt i till exempel skruvandet med, vad det nu än är man skruvar med.
Och vet ni?
Hon tänder mig mer, än vilken donna som helst på den där sidan "Scandalbeauties"..
Men.

Det kanske är mig det är fel på, med tanke på alla andra som formligen älskar silikonbröst och stora rumpor, på en annars pinnsmal kropp?

Eller det kanske är mig det är fel på, när jag faktiskt hellre skulle vilja se en Lambrettakopia, från musikvideon "Creep", bredvid en bil på till exempel Elmia, iförd en röd, skitig t-shirt, slitna jeans och mer eller mindre är doppad i olja - än en sådan porraktrislookalike som inte ens vet om att hennes högklackade skor gör repor på ens lack när hon kryper upp på taket för att bättre kunna visa sina förstorade bröst..

Edit: Hittade musikvideon på youtube..