Förra veckan var ingen bra vecka.
Min hjärna var på en helt annan plats och det resulterade i ett böjt underkörningsskydd (sidan.) Det var en sten som inte syntes i en buske varav jag backade runt.
Den andra smällen var en stolpe som skiljer cykelvägen från en parkering på Södermalm.
Jag ställde mig ganska nära stolpen och lossade, när jag körde därifrån såg jag den inte, jag fattar inte, måste varit en blind fläck på ögat eller något.
Så sjukt slarvigt av mig!
Aja. Stötfångaren (hörnplåten) blev inbucklad, framlyktan krossades, nedersta trappsteget slets av och en liten repa i fronten.

Jag gick in på Volvo för att hämta de nya reservdelarna. "Lekte dum blondin" och fick rabatt och bärhjälp :))))
Ställde lastbilen vid polarns garage i ett lägenhetsområde ungefär vid Globen.
Så låg jag under lastbilen i över tre timmar.
Skoj vare =))
Förbipasserande glodde, byggkillarna busvisslade och jag kände bara: shit, det här var riktigt skoj! Varför har jag inte meckat på evigheter för?

Nu är lastbilen grymt mycket snyggare!
Jag mår bättre, alltså den där krocken tog på mitt psyke... Så lite men ändå så stor skada! Så pinsamt!

Man kan säga att jag har fått upp ögonen igen för det här med lastbilar - jag älskar't!

(Crxen har fått ett nytt smeknamn "rexen", bromsbelägg och spindelled ligger på köksbordet och väntar, siktar på besiktning runt/efter semestern i Augusti... Bara så ni vet!)

Pusshejs.