Jag trodde seriöst att jag hade vänner som ställde upp när man verkligen behövde men se på fan vilken blåsning! Så jag sitter här med dödsångest och kan inte göra någonting åt det!

Och den enda vän jag känner är en riktig vän lämnade Mariestad imorse, samtidigt som jag är jätteglad för hennes skull att hon får fortsätta studera nere i Halmstad så saknar jag henne jätte mycket. Så nu måste jag åka till Halmstad när jag kan för att känna mig levande och skratta så att jag dör och prata om allt och ingenting.

Och för att få saker gjorda så får man göra det själv vilket kan sluta med en katastrof och att jag lägger mig på höskullen och tjuter att jag är värdelös och bara vill dö igen. Jag vill inte vara ledig för då kommer all denna dödsångest på allting som måste fixas. Jag har en sådan lust och ringa till GG och be om att jag vill komma in och jobba även om det bara är för ett par timmar eller bara sitta inne på dispatch för då är jag på jobbet och då kopplar jag bort allt.