Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Den där känslan - 121224
25 december 2012
1117
Det jag tänkte berätta nu, är jag inte särskilt stolt över, hur det än må låta. Och hur det än må låta som, så är jag ingen "hatare" av ett visst märke eller liknande, utan hade situationen innefattat en BMW, Toyota, Saab eller något annat märke än just en grå eller silvergrå Audi av nittiotalsmodell, så hade jag skrivit om detta i alla fall, oavsett märke.
Igår, dagen innan julafton, så hade jag varit och hälsat på min far hemma på gården. Nåväl, det var inte bara på grund utav sällskapligheter min resa hade styrt dit, utan det var även på grund utav några mer eller mindre allvarliga frågetecken.
Det största frågetecknet var om jag skulle lämna V70:in där och helt sonika ställa på 240:in och köra den i stället, med tanke på det klena bakhjulslagret som kombin för tillfället dras med. Det skall bytas, men för att vara säker på att framkomligheten säkerställs trots hjullagerproblemet, så hade jag ju i alla fall alternativ.
Alternativet skulle dock väl hemma på gården, visa sig vara ett mindre bra alternativ. Bilen stod för det första under ett par decimeter snö, och för det andra - när väl snön var bortsopad och armarna ganska trötta - så var batteriet fortfarande ikopplat och kvarglömt under huven, så det var ju såklart dött.
Bara att köra igång med laddaren.
Under aftonen så förvandlades frågetecknen till att antingen lita på att hjullagret håller och jag kör med bilen tills det blir bytt - om drygt en vecka om allt går väl - eller så ta ett annat batteri och hålla på och krångla med det, bara för att vara på den säkra sidan..
Det slutade med en sorts komprimiss.
På kvällen så åkte jag därifrån med V70:in, men med alternativet att åka och byta till 240:in mer eller mindre direkt efter julafton, om mitt förtroende för det glappande och för övrigt sjungande hjullagret skulle tryta, tills att det blir dags för skruvning.
På vägen hem var det mörk - såklart? - och glädjen över extraljusens existens gjorde sig påmind. Färden gick i lagom takt hemåt mot Östersund på E45:an, med lite snörök observerat från passerande bilar, men i övrigt faktiskt riktigt bra före.
Men planerna på att få tända upp extraljusen grusades ganska kvickt då man kom ikapp en bil som vinglade smått över vägbanan, och uppenbarligen trodde det var sextio, sjuttio på nittioväg.
I väntan på att kunna köra om - började min väntan från nedanför Bye sett till långrakan innan Kläppe för dem som vet vart det är - och under tiden så såg jag att ett par xenonlampor i snabb takt kom ikapp, och just som ögonblicket jag väntat på väl kom och jag kunde ta mig förbi bilen framför, så hade jag lika kvickt vad som visade sig vara en grå eller silvergrå Audi av sedanmodell tätt efter mig.
Nåväl. Jag körde på i min egen takt, men kunde inte slå på extraljusen förrän ett par bilar hade passerat.
Väl passerade och yes, äntligen - varde ljus!
Det var nu det blev dubbelfiligt för mig och jag lägger mig såklart genast i högerfilen, medans Audin - självklart? - lägger sig för omkörning.
Och det är nu jag menar att jag inte var stolt över mina handlingar, men i stället för att lunka på i min hastighet så blev det i stället plattan i mattan. Vill dom om, så kommer dom om såklart, men de skulle få kämpa lite extra för det, beroende på vad de hade under huven.
Personligen vet jag inte hur tankarna - eller diskussionerna för den delen - gick i den ljusa Audin med extraljus i fronten, men faktum var att de inte tog sig förbi, även fast jag inte ens växlade ner. Måhända de valde att släppa av, men väl igenom Kläppe så var de fortfarande bakom en busigt leende jag.
Nåväl. Efter Kläppe, efter nedförsbacken så släppte jag av och lät dem köra förbi. Helljusblinkade åt dem en gång och fick ett par varningsblinkersblink som hälsning. Tror ingen av oss hade något illa ment mot varandra, och de svängde serdemera av mot Brunflo ned på E14 om jag såg rätt medans jag fortsatte in mot stan.
Det var ungefär här jag insåg hur dum jag är ibland. Dels att man leker i trafiken - som tro det eller ej var ganska gles vid den här tiden på dygnet tur som var - men också för att man utsätter ett redan dåligt hjullager för dylika hastigheter och kurvtagningar..
Men jag fick mig ett leende.
Tack ska ni ha ni i Audin!
God jul!
Igår, dagen innan julafton, så hade jag varit och hälsat på min far hemma på gården. Nåväl, det var inte bara på grund utav sällskapligheter min resa hade styrt dit, utan det var även på grund utav några mer eller mindre allvarliga frågetecken.
Det största frågetecknet var om jag skulle lämna V70:in där och helt sonika ställa på 240:in och köra den i stället, med tanke på det klena bakhjulslagret som kombin för tillfället dras med. Det skall bytas, men för att vara säker på att framkomligheten säkerställs trots hjullagerproblemet, så hade jag ju i alla fall alternativ.
Alternativet skulle dock väl hemma på gården, visa sig vara ett mindre bra alternativ. Bilen stod för det första under ett par decimeter snö, och för det andra - när väl snön var bortsopad och armarna ganska trötta - så var batteriet fortfarande ikopplat och kvarglömt under huven, så det var ju såklart dött.
Bara att köra igång med laddaren.
Under aftonen så förvandlades frågetecknen till att antingen lita på att hjullagret håller och jag kör med bilen tills det blir bytt - om drygt en vecka om allt går väl - eller så ta ett annat batteri och hålla på och krångla med det, bara för att vara på den säkra sidan..
Det slutade med en sorts komprimiss.
På kvällen så åkte jag därifrån med V70:in, men med alternativet att åka och byta till 240:in mer eller mindre direkt efter julafton, om mitt förtroende för det glappande och för övrigt sjungande hjullagret skulle tryta, tills att det blir dags för skruvning.
På vägen hem var det mörk - såklart? - och glädjen över extraljusens existens gjorde sig påmind. Färden gick i lagom takt hemåt mot Östersund på E45:an, med lite snörök observerat från passerande bilar, men i övrigt faktiskt riktigt bra före.
Men planerna på att få tända upp extraljusen grusades ganska kvickt då man kom ikapp en bil som vinglade smått över vägbanan, och uppenbarligen trodde det var sextio, sjuttio på nittioväg.
I väntan på att kunna köra om - började min väntan från nedanför Bye sett till långrakan innan Kläppe för dem som vet vart det är - och under tiden så såg jag att ett par xenonlampor i snabb takt kom ikapp, och just som ögonblicket jag väntat på väl kom och jag kunde ta mig förbi bilen framför, så hade jag lika kvickt vad som visade sig vara en grå eller silvergrå Audi av sedanmodell tätt efter mig.
Nåväl. Jag körde på i min egen takt, men kunde inte slå på extraljusen förrän ett par bilar hade passerat.
Väl passerade och yes, äntligen - varde ljus!
Det var nu det blev dubbelfiligt för mig och jag lägger mig såklart genast i högerfilen, medans Audin - självklart? - lägger sig för omkörning.
Och det är nu jag menar att jag inte var stolt över mina handlingar, men i stället för att lunka på i min hastighet så blev det i stället plattan i mattan. Vill dom om, så kommer dom om såklart, men de skulle få kämpa lite extra för det, beroende på vad de hade under huven.
Personligen vet jag inte hur tankarna - eller diskussionerna för den delen - gick i den ljusa Audin med extraljus i fronten, men faktum var att de inte tog sig förbi, även fast jag inte ens växlade ner. Måhända de valde att släppa av, men väl igenom Kläppe så var de fortfarande bakom en busigt leende jag.
Nåväl. Efter Kläppe, efter nedförsbacken så släppte jag av och lät dem köra förbi. Helljusblinkade åt dem en gång och fick ett par varningsblinkersblink som hälsning. Tror ingen av oss hade något illa ment mot varandra, och de svängde serdemera av mot Brunflo ned på E14 om jag såg rätt medans jag fortsatte in mot stan.
Det var ungefär här jag insåg hur dum jag är ibland. Dels att man leker i trafiken - som tro det eller ej var ganska gles vid den här tiden på dygnet tur som var - men också för att man utsätter ett redan dåligt hjullager för dylika hastigheter och kurvtagningar..
Men jag fick mig ett leende.
Tack ska ni ha ni i Audin!
God jul!
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera
Rapportera