Jag abdikerar. Jag vet redan om det men har inte tidigare riktigt kunna erkänna det. Men nu gör jag det.

-Jag är numera formellt en gubbe.

Familjebilen har under snart 10 år varit en Honda Accord Tourer. En fantastisk vagn med lagom prestanda, lika pålitlig som Skalman och precis så stor som det behövs när man ska lasta in 330cm långa brädor i kupén. (Japp!) Kort och gott makalös. Bensinförbrukningen har varit passande för 1600kg stor kombi i max-utrustad 2.4liters 190 kusars executiveskepnad med ca 0,8-0,85liter per mil i snitt. Men nu började det gnissla. Någon stolsvärme som inte funkade, någon knapp som inte gled upp med centrallåset, en repa för djup i skärmen för att döljas av mina dåliga ögon. Och framförallt en för bullrig kupé för mina rockskadade öron.

Så nu fick det hända. Vi tog oss i kragen och skaffade en "ny" bil. En sedan som kan fungera som ressällskap samtidigt som Accord kan fungera som andrabil och laståsna. Valet föll på en Lexus GS300. Jag hade önskat en GS450H men bagageutrymmet hånflinade åt mina tårar då jag öppnade trunken på en sådan för några månader sedan, så med framtida bilresor i åtanke var det helt enkelt en omöjlighet för en familj på fyra.

GS300 är helt klart en lagom bil. Större än Accorden invändigt, mycket tystare och med absolut godkända prestanda tack vare 250hk levererat ur ganska ny V6. Inte överdrivet med lull-lull utan ungefär samma leksaker som fanns i Accord Executive.

Så nu är allt fint. Och imorgon blir första "långresan" på 20 mil. Känns ganska ok! Undrar vad den toppar?