Ja, vilket tilltag det är. Men likväl är det ju lite mysigt att på något sätt uppmärksammas av sina barn.

När jag själv var grabb så var bilar en stor passion. Farsan var biltok och jag blev biltok. När jag var 15 började jag undersöka möjligheterna att bygga en egen bil. Valet föll på en modell som hette Bonito som såldes av en VW-Customfirma som låg på Sveavägen. Fronten påminde mycket om det vi nu ser på en Jaguar Xk8 av förra modellen, men änden på bilen var bedrövligt ful. Under skapelsen skulle det stoltsera ett VW chassie, men det fanns även rörrams-funderingar. Drömmen blev aldrig sann beroende på dels ekonomiska orsaker men även så kom jag till insikt, eller snarare så byttes den ena drömmen mot en annan vad det än måhända ha varit.

Jag började renovera min första egna bil med nytt körkort. Farsan körde svets och jag knackade plåt som jag visade ha viss läggning för. Bilen var en Amazon som förvandlades från hög till pärla. Därefter följde ett par objekt som på olika sätt förädlades och/eller reparerades.

För drygt 20 år sedan attackerade vi vår gamla Austin Seven som stod i garaget hos min far. Bilen var smälld och skev så ursprungsobjektet var egentligen vedervärdigt. Projektet genomfördes i sakta mak under många år och bilen är numera i trafik.

För ca 10 år sedan fick vansinnet nya proportioner när jag fick hem något som skulle bli en ny Austin Seven. Med handknackad aluminiumkaross och en grundlig ihopsättning av löst bråte som hade 75-80 år på nacken så hände nåt. Jag började känna mig lite mätt på att skruva. Visst, jag bytte senare något avgassystem, bromsskivor, belägg, vattenpumpar och annat småfix, men nu fick det räcka. Kanske var projektet med min gröna Austin för tidskrävande?

Nu är det lite en ny vår i luften. Ryggen smärtar förvisso. Händerna klarar inte riktigt de små skruvarna. Ögonen är inte med längre och strålen är lite tunnare när man lägger morgonpissen, men ett visst nytt intresse har vaknat. Detta mycket tack vare min egen sons stora intresse. Tillsammans planerar vi nu pågående projekt och förbättringar och min förhoppning är ju såklart att han ska axla kunnandet.

I morse fick jag så ett par tofflor. På något sätt så personifierar det mig väldigt bra. Att mysa runt här i vinterlandskapet, och med garaget i huset är det perfekt att kunna smyga ut, sätta sig i fåtöljen som finns där och filosofera kring det stora och lilla omkring oss. Med backspegeln redan inställd så ser utsikten framåt även den trivsam ut.