Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Ronnie Hellström och Stasi
26 september 2017
1001
Jag skymtade en artikel om Ronnie Hellström, vår gamle stjärnmålvakt som spikade igen kassen under 70- och 80-talet i både Sveriges landslag och Kaiserslautern. Tydligen hade han någon östtysk avhoppad lagpolare därnere som eventuellt kunde ha blivit mördad av Stasi, och Ronnie menade att även han själv ibland skuggades av Stasi. Kanske. Konspiratoriskt värre, men säkert inte omöjligt med tanke på Herr Honeckers vilda syn på ordning och reda.
När jag var 9-10 bast tjackade farsan en relativt ny Volvo 244. Det var en ganska tjusig pjäs på många sätt och vis med automat, metalliclack, taklucka och tjock plyschklädsel, även om det "bara" var en DL med B21 och förgasare. Bilen var även utrustad med dragkrok och det är nu kopplingsanordningen till Ronnie Hellström kommer. Bilen hade nämligen tagits ut två år tidigare som ny av Rolf Hellström, Ronnies pappa. Med den bilen åkte sedan fadern runt i Tyskland släpandes på husvagn för att följa sonens fotbollsspel. Idag, med dagens fotbollsproffslöner låter det helt barockt, men tydligen var det vettigt att spara in några D-Mark på hotellrum, eller så var väl grabben förbannat snål?
Farsan, min egen alltså, köpte emellertid denna pjäs när den var två år gammal och hade gått 6000mil. Sedan kan man väl säga att 70-talets kvalitet vad gäller plåt och experimenterande med vattenbaserad lack började göra sitt. Bilen i sig gick ganska bra och det var sällan några problem. Kamremmen gick t ex av utan några skador på något men den drog däremot soppa som en berusad kamel och rostade så in i helvete. Redan efter 4-5 år från ny var det dags att börja slipa rost. Jag minns inte om vi även svetsade något men jag tror inte det. Bilen fick dock en helt ny hellack när den var ca 7år och hade gått 16.000mil, men egentligen var den utom räddning redan då. Den såldes 1987 och finns inte längre i registret, förmodligen för att masken hade grävt sig för djupt in i bilens själ.
En härlig nostalgisk avslutande tanke måste ändå bli att Ronnie Hellström kanske lånade sin farsas 244DL någon gång och i samma veva blev skuggad av någon hatt- och rockbeklädd Stasiagent som i vanliga fall rattade en senapsgul Wartburg på andra sidan Brandenburger Tor... Vem vet? Det jag med säkerhet vet är dock att den blåa 244 från -78 inte hade skämts om den tvingats jämföra sig med något annat samtida elände från valfri tillverkare runt om i världen. De var ungefär lika dåliga allihopa.
Fotnot. Ovan nämnda D-Mark är inte sångare i en pojkpopgrupp. Det var valutan som användes i Västtyskland efter andra världskriget och även i det "nya återförenade" Tyskland efter 1989 fram till Euron infördes.
När jag var 9-10 bast tjackade farsan en relativt ny Volvo 244. Det var en ganska tjusig pjäs på många sätt och vis med automat, metalliclack, taklucka och tjock plyschklädsel, även om det "bara" var en DL med B21 och förgasare. Bilen var även utrustad med dragkrok och det är nu kopplingsanordningen till Ronnie Hellström kommer. Bilen hade nämligen tagits ut två år tidigare som ny av Rolf Hellström, Ronnies pappa. Med den bilen åkte sedan fadern runt i Tyskland släpandes på husvagn för att följa sonens fotbollsspel. Idag, med dagens fotbollsproffslöner låter det helt barockt, men tydligen var det vettigt att spara in några D-Mark på hotellrum, eller så var väl grabben förbannat snål?
Farsan, min egen alltså, köpte emellertid denna pjäs när den var två år gammal och hade gått 6000mil. Sedan kan man väl säga att 70-talets kvalitet vad gäller plåt och experimenterande med vattenbaserad lack började göra sitt. Bilen i sig gick ganska bra och det var sällan några problem. Kamremmen gick t ex av utan några skador på något men den drog däremot soppa som en berusad kamel och rostade så in i helvete. Redan efter 4-5 år från ny var det dags att börja slipa rost. Jag minns inte om vi även svetsade något men jag tror inte det. Bilen fick dock en helt ny hellack när den var ca 7år och hade gått 16.000mil, men egentligen var den utom räddning redan då. Den såldes 1987 och finns inte längre i registret, förmodligen för att masken hade grävt sig för djupt in i bilens själ.
En härlig nostalgisk avslutande tanke måste ändå bli att Ronnie Hellström kanske lånade sin farsas 244DL någon gång och i samma veva blev skuggad av någon hatt- och rockbeklädd Stasiagent som i vanliga fall rattade en senapsgul Wartburg på andra sidan Brandenburger Tor... Vem vet? Det jag med säkerhet vet är dock att den blåa 244 från -78 inte hade skämts om den tvingats jämföra sig med något annat samtida elände från valfri tillverkare runt om i världen. De var ungefär lika dåliga allihopa.
Fotnot. Ovan nämnda D-Mark är inte sångare i en pojkpopgrupp. Det var valutan som användes i Västtyskland efter andra världskriget och även i det "nya återförenade" Tyskland efter 1989 fram till Euron infördes.
