Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Tankar runt livet..
2 december 2007
2403
Jag läste just _Wallis_ blogg, där han pratar om hur dåligt folk mår idag i vårat land.
Det är sant det han säger, hur kommer det sig att folk mår så dåligt idag ?
Jag själv har gått igenom otroligt mycket i mina dar, trots min ringa ålder.
Jag är 18 år nu, har verkligen varit på botten, och lite lägre..
Allt det jag har gått igenom, skulle jag inte ens önska min världsta fiende, jag blir själv svin förbannad, när jag ser folk trycka ner andra.. Om man nu vill gå och spänna sig och tro att man är nått, gör då det.. men ge fan i att trycka ner andra, folk som kanske redan från början är osäkra, varför då förstöra liv ?! för det är ju det de handlar om, att förstöra liv, att rista in märken som sitter för livet.
Till stor del, så är väl kärlek en bov till varför folk mår så dåligt idag, jag vet inte. men det är den uppfattningen jag fått, Jag försöker precis som andreas hjälpa folk, då jag inte vill att folk ska behöva må som jag gjort. Då gör jag heldre vad jag kan för att prata med dom, då prata är livs viktigt. oavsett vad man nu tycker själv.. Jag själv som person är väldigt tyst av mig egentligen, jag visar sällan känslor.
Jag har alltid burit allt inom mig, men till slut har det runnit över, och då har det tagit eld i helvetet.. Därför är det så mycket bättre att få prata med nån, nån som verkligen finns där för en, en som verkligen försöker förstå vad man menar.
Det finns alldeles för få personer som gör sånt. Folk tittar bara på en, och går vidare. Som att man inte ens fanns där.
Jag kommer själv göra allt jag kan för att göra min del i det hela, att istället för att titta på när det är mobbning eller annat, säga ifrån, inte bara stå där som nån mes som inte vågar ställa sig upp, och säga att så här ska det fan inte gå till..
Måste tillägga att till och med utvecklings störda, blir drabbad.. på min skola, så ger sig till och med folk på dom. dom som fan har en diagnos om att nått är fel, man börjar ju undra om det är dom eller "mobbarna" som skulle haft den diagnosen ?!
För att folk mår dåligt det är ju solklart, det behöver man inte ens fundera över.
Fundera istället över vad DU kan göra, för att göra det bättre. Du kanske ska säga ifrån när du ser att nått är fel, istället för att låtsas som att du inte sett nått.
om man vänder på det, hade du velat om du var han/hon som blev mobbad, hade du då velat att nån stod på sig och sa ifrån, eller bara tittat på och inte gjort nått ?
Sen kärleken, det är ett mysterium som få personer förstår sig på, jag gör det inte. och jag skulle inte ens försöka förstå mig på kvinnor, då jag anser dom vara ett stort mysterium som kan vara svårt att tyda.
Det är dags att folk ställer sig upp, och säger ifrån. det är min åsikt.
För ingen ska behöva gå och vara rädd för att gå till en skola, arbetsplats eller dyl.
För mobbning kan förekomma i många former, och på olika nivåer.
Det är sant det han säger, hur kommer det sig att folk mår så dåligt idag ?
Jag själv har gått igenom otroligt mycket i mina dar, trots min ringa ålder.
Jag är 18 år nu, har verkligen varit på botten, och lite lägre..
Allt det jag har gått igenom, skulle jag inte ens önska min världsta fiende, jag blir själv svin förbannad, när jag ser folk trycka ner andra.. Om man nu vill gå och spänna sig och tro att man är nått, gör då det.. men ge fan i att trycka ner andra, folk som kanske redan från början är osäkra, varför då förstöra liv ?! för det är ju det de handlar om, att förstöra liv, att rista in märken som sitter för livet.
Till stor del, så är väl kärlek en bov till varför folk mår så dåligt idag, jag vet inte. men det är den uppfattningen jag fått, Jag försöker precis som andreas hjälpa folk, då jag inte vill att folk ska behöva må som jag gjort. Då gör jag heldre vad jag kan för att prata med dom, då prata är livs viktigt. oavsett vad man nu tycker själv.. Jag själv som person är väldigt tyst av mig egentligen, jag visar sällan känslor.
Jag har alltid burit allt inom mig, men till slut har det runnit över, och då har det tagit eld i helvetet.. Därför är det så mycket bättre att få prata med nån, nån som verkligen finns där för en, en som verkligen försöker förstå vad man menar.
Det finns alldeles för få personer som gör sånt. Folk tittar bara på en, och går vidare. Som att man inte ens fanns där.
Jag kommer själv göra allt jag kan för att göra min del i det hela, att istället för att titta på när det är mobbning eller annat, säga ifrån, inte bara stå där som nån mes som inte vågar ställa sig upp, och säga att så här ska det fan inte gå till..
Måste tillägga att till och med utvecklings störda, blir drabbad.. på min skola, så ger sig till och med folk på dom. dom som fan har en diagnos om att nått är fel, man börjar ju undra om det är dom eller "mobbarna" som skulle haft den diagnosen ?!
För att folk mår dåligt det är ju solklart, det behöver man inte ens fundera över.
Fundera istället över vad DU kan göra, för att göra det bättre. Du kanske ska säga ifrån när du ser att nått är fel, istället för att låtsas som att du inte sett nått.
om man vänder på det, hade du velat om du var han/hon som blev mobbad, hade du då velat att nån stod på sig och sa ifrån, eller bara tittat på och inte gjort nått ?
Sen kärleken, det är ett mysterium som få personer förstår sig på, jag gör det inte. och jag skulle inte ens försöka förstå mig på kvinnor, då jag anser dom vara ett stort mysterium som kan vara svårt att tyda.
Det är dags att folk ställer sig upp, och säger ifrån. det är min åsikt.
För ingen ska behöva gå och vara rädd för att gå till en skola, arbetsplats eller dyl.
För mobbning kan förekomma i många former, och på olika nivåer.