Att vara vän/kompis med en annan person, ja då finns d väl någon fin tanke hos många att man finns där och stöttar no matter what. Iaf till de allra närmaste. Jag är en person som försökt leva upp till det. Har någon vän behövt mig så har ja funnits där.

Men senaste tiden har varit rörig. Många som har varit deprimerade och nere. Stundvis har jag känt mig som en "nöjesfabrik" dit en del kommer o säger typ: "Hej roa mig!" Jag har lyckats "rida" ut den trenden. Upplever inga problem just nu som känns så.

Men jag har kommit till insikt att bara för att det är min vän/kompis och att jag vill finnas där för den, ger inte personen rätt o bete sig hur fan som helst. Alla har vi nog gränser hur mycket vi kan ta beroende på vad det handlar om. Efter ett tag blir man själv nedstämd och det vägrar jag bli! Låter kanske nu som om jag "struntar" i mina vänner men vill bara ha sagt att det lätt blir för mycket när det är ganska många som är nere.


Jag vill poängtera att jag inte talar om någon enskild person eller händelse. Utan detta är mer tankar som springer omkring i mitt huvud kring vänskap, nedstämdhet och gränssättning.