Det här är nog bland det bissarraste och obehagligaste jag varit med om i hela mitt liv.
I en veckas tid hade jag varit lite dålig å haft ont i trakterna kring njurarna, men som den viking jag är så ignorerade jag besvären och fortsatte att gå till jobbet. Jag har ju som jag tidigare nämnt fått nytt jobb och det e ju bäst man sköter sig såhär i början.
Men såklart så blir det ju inte särskilt mycket bättre med tiden.
Jag vaknade en natt av feber å riktig elak värk, ni vet den sorten som inte låter en somna om. Blev övertalad ( efter mycket tjat) att åka in till akuten på morgonen så där satt jag i ett par timmar å fick lämna ett prov. Träffade doktorn i 1,5 minut som sa att jag hade en infektion i kroppen å skulle äta en medicin som hade skickats per epost till apoteket så skulle jag må mycket bättre redan efter ett par timmar ....tack å hej... WOW det var det snabbaste läkarbesöker jag någonsin varit med om! IMPONERANDE!
Så jag hämtade ut medicinen och knatade hemåt. Ringde jobbet å sa att det inte var något allvarligt å att jag skulle jobba dagen efter. Hur kan det vara allvarligt när det bara tar 1,5 minut!!???
Jag stoppade i mig medicinen som jag skulle och kände mig lugn, för nu skulle jag ju bli bra igen.
Nåja.... jag vaknade nästa natt igen av en ännu värre smärta och ännu högre feber, fan jag trodde jag skulle dö!
In till akuten igen på morgonen, den här gången tog det inga 1,5 minuter utan snarare 4 hemska dagar.

Jag låg inne på en brits, med hög feber, frossa å en jävulsk smärta i ryggen å magen och hade ingen större koll på nånting egentligen, så när jag rullades iväg därifrån så låg jag med täcket draget över huvet och vet inte vart dom tog mig. Och såhär i efterhand så har jag egentligen inget minne av när å varför jag togs upp på denna avdelning, men jag skulle snart få veta vart jag låg. :D
När jag fick besök av killen så berättade han att jag låg på "geriatriska avdelningen", det hade jag aldrig hört talas om, men han förklarade att det var en avdelning dit äldre människor kom för att dö!!??? Eeehh... å när jag började se mig omkring så låg det mycket riktigt bara äldre sjuka människor där. Nu låg jag i ett eget rum, men man uppfattar ett å annat från korridoren. såå, där låg jag, omgiven av gamlingar som väntade på att dö?? Skulle jag oxå dö?? Läkarna sa inget, fick en massa sprutor i armen och massa påsar med dropp.... Kan ingen säga vad det e med mig????!! Men NEJ...alla svaren låg i proverna som skulle ta ett par dagar att analysera. Jag ägnade mina kvällar åt att skriva sms till mina släktingar som undrade hur det var med mig där det stod "jag ligger på sjukhus och jag kommer att dö..." (hahahahaaa..ohh herregud)

Under tiden kom å gick det patienter från mitt rum...men bara jag blev kvar...vart tog dom andra vägen??? 5 meter under marken?? Där låg jag, oviss, och dålig. Vilket helvete. Men på dag 4 kom så provsvaren...å jag skulle inte alls dö... jag hade en infekterad njure och skulle bli bra igen. :D
Så till alla er som fått ett sms från mig.... jag kommer inte att dö! :)

Jag kom hem för 2 timmar sedan och vill aldrig någonsin hamna på geriatriska avdelningen mer. :D Men om ni nu av någon anledning skulle göra det så finns det ändå hopp...... JAG LURADE DÖDEN ;)
Nu ska jag återvända till livet igen :D