<Cure> Jag har nog haft för mycket fritid idag.

<Cure> Det ringde en telefonförsäljare i morse. Han presenterade sig med för- och efternamn och vilket företag han arbetade för. Han ville sälja något telefonabonnemang. Jag sa att jag var upptagen och bad honom ringa upp lite senare. När han lagt på söker jag på hans namn på internet men hittar inget skoj, så jag ringer folkbokföringen istället och tar reda på hans adress och personnummer.

<Cure> Två timmar senare ringer snubben igen. Det gällde tydligen något specialerbjudande från Tele2. Jag säger att jag tar erbjudandet. Då säger han att han kommer spela in på band ett muntligt avtal. Han börjar med att fråga mitt namn, varvid jag säger mitt namn.

<Cure> Sedan ska jag läsa upp mitt personnummer. Då läser jag upp försäljarens personnummer. Det blir lite tyst i luren några sekunder, men snart fortsätter han med avtalet. Till sist ska jag säga min adress och självklart säger jag då försäljarens adress. Det är tyst i luren i 10 sekunder innan *jag* säger "Då kopplar vi in dig så snart vi kan."

<Cure> Det är helt tyst i 10 sekunder innan försäljaren svarar med "Jag ska inte köpa något abonnemang?"

<Cure> "Kunde du inte sagt det tidigare?" frågar jag. "Onödigt att du slösar min tid så här." Återigen 10 sekunders tystnad och snabba andetag i luren hörs. Sedan hör man bara ett <klick>.

<Cure> Konstig snubbe.

<Cure> Nu tillbringar jag resten av dan med att beställa massa saker i hans namn ur dagens reklamhäften som kom i morse.

<Cure> Hoppas han gillar sin prenumeration på utländska frimärken för endast 99 spänn i månaden.

<Quader> Ditt hat mot telefonförsäljare är nog inte riktigt hälsosamt...

/Markus