Mmm....marabou!

Har en lugn stund för mig själv idag. Lite bakis efter en riktigt trevlig kväll igår. Sitter i soffan med datorn på schäslongen, lyssnar på musik som lugnt och stilla strömmar ur högtalarna ... nice! Det är visst Pink Floyd.

Slösurfar i de otaliga garagekonton som huserar på denna högst nöjsamma sida. Pontiac-nörd som man är kikar man in de senaste upplagda bilarna. Se där ja - en och annan Trans Am, några Bonneville's och en Le Mans. Hoppsan! Det blev visst en hel del femmor i betyg. Men så är det ju, man letar ju upp de bilar man tycker är snygga, därför blir betygen mest höga nummer. Händer väldigt sällan mig att jag klickar på en länk till en bil som ser ointressant ut eller som är, rent ut sagt, ful.



Men så hände det.

Plötsligt var jag inne i ett garage där en ******* uppenbarade sig. Har alltid ansett att de är fina bilar så självklart att man klickar vidare för att spana in den närmare, men vad får jag se!?
Hualigen! En rostig skapelse som helt utan kärlek från sina alldeles för många ägare förfallit i en existens grymmare än vad någon bil ska behöva uthärda. Min första tanke var;
-Snälla herr Bilägare! Visa barmhärtighet och ända dess lidande, kör den till skroten.
Jag plitade ner en etta i betyg och hoppades att ägaren skulle förstå vinken. En etta är lika med dödförklaring.

- Ledsen grabben men bilen klarade sig inte. Den dog långsamt, utdraget under minst 10 års tid.

Ägaren till bilen anser tydligen att den fyller nåt intresse här, varför annars publicera den för de andra att fröjda sina ögon med? Men såvitt jag kan se finns det inget allmännintresse för dessa bilar i skrotversioner, ingen fröjd som når mina ögon.
Jag ser en död bit av metall som sedan länge sjungit den sista versen, en solkig hög som hålls ihop av illa medfarna skruvar och muttrar. Ett tingest som för ett sorgligt liv med hjälp av konstgjord andning, livsuppehållande vård i form av dekaltrimning och en japsdämpare. Delar vars fräscha färg och gnistrande polerade yta sticker ut som en ny porslinstand på en uteliggare. Kontraster utan dess like.



Bruka den, kör den, ha roligt. Men varför, när det är så tydligt att ägaren fullkomligt struntar i bilen, varför visar han upp den här? För kännedom -Vi bryr oss lika lite om hans rullande skräp som han själv. Vilka är hans förväntningar, vilka är bidragen han kan tänkas uppnå genom att publicera hans bil?
Reparationsobjekt i all ära. Det kan vara roligt att se och följ restaureringen av en klassisk bil, eller en ovanlig exotisk sådan. Men när fallet är av den karaktär att det är en slit och släng förstabil. Bespara Garaget.org dessa skymfer mot b ... ...

... ... vänta nu ... ... där kom det som en blixt från klar himmel. Mellan klinkandet från en kassamaskin i Pink Floyds sköna klassiker Money såg jag svaret klart nu.

Jag är intresserad av Pony Cars då det är min passion, och det har länge varit en av alla mina drömmar att få ratta en sådan skönhet. Den drömmen gick i uppfyllelse och är nu min verklighet. En väldigt stor del av min tid här på garaget går åt till att kika på hur andra Pony-ägare fixar och donar med sina älsklingar, jag letar uppslag och idéer. Jag inbillar mig att så är fallet hos många av sajtens användare, att vi letar fina tips och trix för den egna bilen först och främst.

Vad om den solkiga, rullande sophögens ägare lever i en annan verklighet? Att han av ej utrönad anledning inte kunnat köpa sin drömbil? Vad om han, precis som jag en gång, kör sin första bil i slit och släng utförande, med drömmen fortfarande intakt om att en dag få ratta något så mycket finare. För denna styggelse han nu färdas i bryr inte ens han själv sig om att åtgärda, annat än att se till så den håller ihop.

Vad om det han bidrar med till Garaget.org är sin verklighet, hur han får sin bil att hålla ihop en månad till? För det finns många i hans verklighet som söker, precis jag idag, uppslag och idéer till hur man donar med sin bil. Det är nog ingen företeelse som inträffar först när man köper en bil med alldeles för mycket klarlack och xenonljus.

Jag hoppas innerligt att Garaget.org kommer fortsätta vara ett bilcommunity och inte en uppvisningsplats för dyra bilar, proffsens byggen och omöjligt, ouppnåbara samlingsbilar. Jag hoppas att det vanliga follket, även de med rostiga skapelser, får husera och byta erfarenheter i forumet. Jag hoppas att sajten inte tappar kontakten med de som utgör bilentusiasmen -Bilägarna! Rostiga som klarlackade.


För all del.
Visa upp era skräphögar till bilar. Alltid någon som är intesserad av vad som gjorts för att hålla den vid liv, vilka bilmedicinska ingrepp som utförts. Mitt egna ointresse har sin undflykt bara ett musklick därifrån.

Men gnäll inte över ettan som *******'n förtjänade!

Pink floyd är slut sen länge. Mitt tickande mot tangentbordet, som likt en klockas oupphörliga sång fortskred, har slutat ljuda. Det var ju bara meningen med ett par klagande rader. Jaja. Slår väl på lite A Perfect Circle istället och fortsätter med mitt viktiga ... ingenting. Länge leve bakfyllan, det är min tid.
Peace out, car freaks!