Nu är den här... den efterlängtade våren. Strålande sol, ljust på morgonen, värme, löfte om sommar och sköna kvällar utan ullstrumpor och snöskottning, trasiga pelletbrännare och morgnar utan varmvatten. Skönaste känslan när sommardäcken sitter på igen och man glädjer sig åt att putsa fälgar.... Detta har aldrig funnits på min prio-lista tidigare.
Nu hör jag ljudet av motorcyklarna, ser alla bilar som ställts på efter en vinter i garaget och i min lilla stad inbegriper det dom stora rosa och turkosa Cadillakarna, med glada människor , rävsvansar och medryckande 50-och 60 tals musik.
Men våren är samtidigt jobbig, fylld av förväntan, pirr i magen, hånglande par i parken, nyförälskelser och ett krav att vara spralligt vårrusig. Svårt för den som är ensam,
På våren skall man vara glad, pigg, fräsch och ha rena fönsterrutor. Plötsligt syns allt så mycket tydligare. Trädgården som måste fixas, gropar i uppfarten, flagnande ytterdörr och framförallt skitiga, randiga, smutsiga fönster. Solljuset är obarmhärtigt, sminket döljer varken rynkor eller ringar under ögonen. Paniken växer, bikinisäsongen närmar sig med jättekliv. Hur skall man hinna gå ner 10-15 kg, träna, sola och förnya sig på 2 månader.
Varje sommar de senaste 5 åren har jag tagit ett seriöst beslut att "nästa år" börja i tid, satsa hårt på träning och diet redan i januari....sedan kunna trivas med att springa omkring halvnaken, inte sitta i vassen och absolut komma i de sommarklänningar jag använde 2003. Använda kort-kort, gå i högklackat med bara ben utan att se ut som Barbamamma på styltor.
Valet står mellan Camebridge, high fat, low carb, extremly low carb, viktväktare, stenåldersdiet, bronsåldersdiet, "skakadarr platta "från TV shop, morgonpromenader ( "jeeeeesus"), gym ( aldrig i detta skick), joggning...... (klarar aldrig mitt hjärta, får säkert en infarkt), GI enligt Paulun ( varför får man stroke om man är så hälsosam?) eller modell Aftonbladets Stefan Rössner-viktklubb med tesen "ät som en mygga, skit som en elefant". Jag har en egen diet NFF ( står för no F-ing food) men den är inte så hälsosam.
Bilen....... bilen måste också tvättas. Hela tiden. Helst varje helg. Nu syns det att den borde vara svart, inte se ut som en zebra.
Jag tror jag skippar badstranden i år också.
Sänker ribban. Tvättar bilen, skiter i mina fönster ( bokstavligen), slutar drömma om det omöjliga, att vrida tillbaka klockan.
De små, läckra sommarklänningarna kan jag skänka bort. varför inte gå i mjukisbyxor och sandaler och se ut som Barbamamma i pjyamas?
En gång i tiden var prioriteringsordningen annorlunda. Men nu, med familj, ibland 60 timmars arbetsvecka och 36 otvättade fönster( med 4 rutor i varje) måste jag välja.
Bilen kommer att bli tvättad. 14 åriga dottern får ärva mina baddräkter :-) om hon vill vilket är tveksamt, jobbet är viktigt och familjen viktigast.
Måste bara acceptera att jag ÄR en Barbamamma med 2 suveräna ungar, en fantastisk sambo och en cool bil som får representera det jag är och känner inuti men som tyvärr inte riktigt speglar sig i utsidan som börjat flagna och bli sliten.
Jag antar att man ofta strävar efter ett ideal, eller evig ungdom, åtminstone avstannat åldrande.
Stessen som dagens unga känner visavi utseende, kropp och krav inbegriper även vuxna, kloka kvinnor som borde veta bättre.
Det är inte fel att göra det bästa av situationen men det viktigaste är dock att påminna sig själv om det ansvar jag har att poäntera för mina barn vad som är det värdefulla att sträva efter och vad som bör vara människans mål.
Att leva ärligt och bemöta sin omgivning med kärlek och respekt. Resten löser sig nog, även för en Barbamamma med cellulliter :-)
P S notera att bilderna kring bilen inte avslöjar ett skvatt om resten av min uppenbarelse :-)



Barbamammas funderingar