Tja.
Var på väg ifrån en polare utmed västkusten och glider fram med frugan och den lilla bebben på 3 veckor när vi kommer in i en alle av fuktiga björkar som änna för tanken till en väg mot en herrgård.
Begajsrad av denna syn sänker vi farten ifrån gällande 50 till 30, vem tusan har bråttom ändå.
Framför oss ser vi sedermera en påfartsväg som går in i huvudleden vi befinner oss på och vi ser en bil närma sig ifrån denna. Lugnt och behärskat kör frugan vidare medan jag underhåller den lilla med en nalle i baksätet. När vi är i höjd med den näst intill stillastående SAABen gasar han upp och kör rakt in i sidan på vår bil.
Jävlar vad väsen det blev. Livrädd att ungen hade dött, kanske inte i 30km/h men det blir känslan och frugan som upplevt en krock i december där hon väjde för en liten polo med sin lastbil och blir tryckt av vägen med en tankbil gör sig ganska så påminnd. När jag ser att ungen och frugan är ok går jag bak till bakomvarande bil för att påbörja rutinjobbet...Skadeanmälan etc.
Gubben, född 1923 har inte ens sett oss komma...det bådar ju bra.
Enda bra med detta var att jag tänkt lacka om skärmen då jag fått en repa i den...Nu har jag flera...

Så nu skall man väl börja att käfta med försäkringsbolaget att de inte vill ersätta etc.
Nåväl, viktigast var ändå att vi klarade oss allihop.

Men j-lar vad surt det är!!!