Livet rullar på i vanlig ordning. Jobbet måste skötas, simmarna behöver sin tränare, bilen vill ha bensin och systers hund vill leka. Och jag bistår dom alla, med glädje därtill! Denna inrutade vardag skänker mig trygghet i vetskapen om vad som krävs av mig, för detta är vad min tillvaro består av. Att ge, donera tid, skänka min odelade uppmärksamhet.
Jag tycker mig själv vara en man i frid, med sinnesro om man så vill. Kräver inget av andra men hjälper mer än gärna. Att göra mig lycklig klarar jag alldeles ypperligt själv. (Och där får alla snuskhumrar sluta spinna vidare på egen hand i sina tankar!) En middag, en film eller kanske en tur ut mot landet i kvällssolen. Allt som ändå kommer min väg är det bara att tacka och ta emot, bara en dåre skulle tacka nej till vänner. Samma dåre skulle kräva att få detsamma.

Men har det alltid varit så? Det tror väl ingen, och så är även fallet.
Det har varit en tyst överrrenskommelse mellan jag och mig själv som vi slöt efter att jag på något sett lyckats inse att hon verkligen inte ville spela med i mitt liv längre; Att har jag inga krav från andra så finns det ingen som kan ge mig ingenting heller. För ingenting är nog det värsta man kan få. När man öppet och ärligt bedyrar vad någon betyder för en själv och denne någon svarar med ingenting, det är sann själslig förintelse.
Därför avstår jag från att önska mig något från någon, från alla.

Men jävla spöke att bara dyka upp och hemsöka mina vrår ända ner i fundamentet. Jag kom på mig själv att än en gång önska mig mer av detta kvinnliga väsen, kräva att få gensvar. Tillfällig sinnesförvirring? Jag skyller på det, vill att det ska vara så. Under mitt liv är det bara hon som förmått mig att må så skit. Satans poltergeist att utan fysisk närvaro riva mitt psykiska jag.

... Och jag som bara tänkte skriva en rad om ämnet!



Väntar in lite delar till bilen nu som för övrigt fortfarande är till salu. Lite tråkigt är att jag tagit reda på att bilen inte har ett fläckfritt förflutet, men den lever ett vitt liv nu i alla fall. Utan besvär av tidigare snedsteg.
Nästa bil jag ska köpa är också en f-body men manuell. Tror det tillför lite känsla i körupplevelsen. Men nog är det skönt att köra med automat ändå.

Det har varit en hektisk vecka ... månad förresten. När jag gör bloggmaterial hinner jag inte blogga, när jag hinner blogga har jag inte gjort nåt bloggmaterial istället, en slags ond ekvation med ett struket "lika med" tecken.

En sammanfattning av vad som gjorts senaste dagarna i alla fall:


En av mina vänner tillika en av mina simmare tog studenten ...



... och jag skjutsade honom i ett studenttåg på hjul.



Åkte till Sollefteå för simtävling. Liten trupp på fem simmare men stort resultat me d17 medaljer. Jag tar åt mig äran. ;)



Haft kontakt med potentionella köpare av bilen och skickat detaljkort på den.



Simning är bara papper ju för bövelen. För övrigt är det där (här) jag sitter (ligger) och surfar runt på garaget också.

Så lite har man gjort ändå. Och så förståss det där jävla spöket då!




Ha det gött alla gorgare!

//JM