Det är Alla helgons dag och eftersom jag bor omgiven av kyrkogårdar är trafiken livligare än nån annan av årets dagar. Det blir en oundviklig påminnelse om dom i min närhet som är döda. Häromdagen lade jag upp en av mina gamla bilar, NSU:n, och på en av bilderna fanns en gammal kompis som dog i våras. Naturligtvis går tankarna också till min pappa som dog för fyra år sedan. Hans aska är nergrävd nånstans i minneslunden på Ängelholms kyrkogård, allt enligt hans egna önskemål. (skönt, här kommer tårarna) Det är praktiskt för jag kan gå till en minneslund var som helst då jag vill "uppsöka hans grav". Han ville också bespara oss kostnader och besvär med gravskötsel, det är jag tacksam över.

Jag ser många aspekter i det här med att påminna sig om döden, att vårda minnet av sina döda anhöriga och vänner och låta sorgen ha sin gång är en viktig funktion. En annan är att påminna sig om sin egen dödlighet, att inte vänta alltför länge med göra och säga det där som rör sig på djupet. Det kan nämligen bli för sent. Jag missade mycket som jag skulle velat ta upp med min pappa, det är inget att göra åt nu men jag kan tänka på det med dom som jag fortfarande har i livet. Att våga uttrycka min kärlek, min uppskattning. Att förlåta och försöka gottgöra felsteg och misstag. Att våga göra mig sårbar och uttrycka mina önskningar. Och min tacksamhet. Även om jag riskerar att verka töntig och löjlig...

Jag ärvde en del pengar efter pappa. En del av dom använde jag till att återuppliva mitt gamla sportvagnsintresse och köpa Lotusen. Med så mycket pengar på fickan tyckte jag att jag kunde kosta på mig en personlig nummerskylt också. Den skulle inte vara förknippad med bilen för då hade jag ju varit tvungen att behålla bilen i minst tio år. Och att ha en jättestor namnskylt på bilen kändes inte heller lockande. Kanske ett gott budskap som jag kände att jag skulle kunna stå för länge. Så blev det.

Jag kände redan en oerhörd tacksamhet över att ha fått en ny chans att kunna leva drogfritt och läka och utvecklas som människa. Jag var tacksam över arvet, och att det kom när det kom, inte tidigare då jag med säkerhet hade kastat bort alltihop på mitt missbruk och kanske dött på kuppen. Lite skämtsamt sa jag att det var ett tack till Lotus, som gjort en så rolig bil. Det stod ju "Tack Lotus" där bak.




Och nu när jag bytt bil så pryder den sin plats lika bra, "Corvette Tack" står det där bak. Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket. Och det fortsätter att ge, kärleksfulla vänner, nya och gamla, möjligheter att lära och växa, möjligheten att ta tillvara det jag har nu, uttrycka all den kärlek och tacksamhet jag känner innan det är för sent. Ingen av oss vet ju om vi lever ens i morgon. Deepak Chopra sa en gång att vi sitter alla på "Death Row", alltså vi är dödsdömda. Det enda som är ovisst är längden på uppskovet och avrättningsmetoden. Alltså gäller det att ta tillvara livet medan det är.... nämligen nu.