Tisdag morgon. Tidigare ett av hatoämnena i livet men varför det? Det
är ju bara en oskyldig dag som alla andra och man ska väl inte låta
sitt taskiga morgonhumör eller vad det nu kan vara förstöra en dag
rätt upp och ner bara för att det är en Tisdag? Man kan ju liksom
passa på istället och vara glad, kanske just för att man fick chansen
att vakna ännu en dag, armar och ben verkar ju sitta kvar och då ska
man väl inte gnälla alltför mycket.
Något som gnälls mycket om i detta landet däremot, det är när någon
anser sig ha gjort något bra och kanske gjort det förbudna att
berätta det för någon annan. Jag menar, gud förbjude om någon kommer
och tror att de är något.....
Varför har vi denna jante-lagen egentligen, jag kan verkligen inte se
varför det ska behöva vara så. Kan man inte få lyckas med något här i
livet och helt enkelt bli så glad över att ha lyckats med det så man
vill få glänsa lite i sin egen prakt och njuta av det ökade
självförtroendet? Detta kan gälla allt och alla i detta land, kanske
Kalle 18 år, nybliven bilägare som gjort ett försök att styla sin
första bil utifrån de kunskaper och ekonomiska resurser han har,
många kanske tycker det ser ut som kattskit men Kalle kanske har växt
upp utan en intresserad farsa som inte kunnat lära ut lite grunder så
för Kalle kanske det är det största här i livet än så länge och får
han då njuta av det ett tag utan att bli utskrattad så kanske han
kommer igen med nyare och häftigare grejor vartefter han lär sig och
får råd.
Göran 32 år, som precis byggt sin fjärde showbil, en bil som är just
mest för show för det är där Göran har lagt sin målsättning, det ska
se snyggt ut och han har lagt ut massor med tid och pengar på att det
ska se snyggt ut utåt sett och har massor med avancerade lösningar
och bling-bling.Fy, om han skulle komma och vara stolt över sina
4-500 timmar och den årslön han har plöjt ner.....för det är väl
inget att komma och vara stolt över? Att man maxat sina resurser,
mentalt, fysiskt, ekonomiskt osv. Vilka är vi andra som sen kan komma
och rackla ner på detta med kommentarer som -Fan vad fult, så hade
jag aaaaldrig gjort....
Alla som har hållt på med bilhobbyn ett tag har garanterat sett dessa
exempel ute på utställningar och på communitys på nätet men faktum är
att det inte slutar där.
Ta tex Karin 52år, relativt nyskild efter ett liv med en man som
gjort det mesta praktiska hemma. Hon kanske har tagit sig i kragen
och vill modernisera sitt liv lite, skaffat egen dator och börjat
surfa, börjat använda sms på telefonen och tom bytt ut vhs:n mot en
dvd. Hon kanske är jättestolt över att ha köpt en skruvdragare för
149:- på jula och kunnat börja sätta upp en tavla själv eller dra
fram en förlängningskabel till TVn i sitt nyommöblerade vardagsrum
som hon kanske tom målat om själv. Hon är ju jättestolt över allt
detta och anser sig själv ha uträttat riktiga stordåd som hon vill
njuta av och få ut en liten ego-kick av som kan sporra henne till nya
stordåd, stordåd på hennes nivå. Men inte kan hon berätta detta för
tex grannen, hon har ju varit med så pass länge i detta land så hon
vet ju hur det kommer börja pratas i trapphuset om hur hon tror att
hon är något bara för att hon gjort lite smågrejor.
Det som är smågrejor, fult, pissenkelt osv för en del är kanske
banbrytande, snyggt och överavancerat för andra.
Om vi börjar ta del av varandras glädje över de små sakerna i livet
istället så kanske vi alla börjar må lite bättre, huvudsaken är ju
inte att du tycker att andra har uträttat stordåd men att du låter
dom själva tycka att de har gjort det och ger dom en klapp i ryggen
så kanske de förbluffar dej nästa gång de gör något.....