3505
Sök

LarssonSarah

Borlänge

Foruminlägg
Medlem sedan
9 november 2009
Senaste besöket
19 november 2013
Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.

Älskade Vän, Saknaden är enorm! </3

30 november 2009
1434
Glömmer ALDRIG den dagen, den vackra sommardagen för snart 5 år sedan, Du hade just repat dig efter skadan, jag var glad, du var glad att vi äntligen fick vara tillsammans igen. . . Vi hade lovat varann att alltid vara tillsammans ! Känslan att äntligen få sitta på din rygg åter var obeskrivlig. . Jag var så lycklig igen. Det var helt perfekt väder så vi begav oss till badplasten som var avsedd för dig, stod det iaf. . Båda blev lurade och paniken kom då du fastnade. . Jag gjorde allt för att få upp dig ur vattnet. Det sved ända in i själen då jag såg dig lida så och jag kände din smärta. . Jag visste att det skulle vara slutet. . Du var stark nog att ta dig upp ur vattnet då du gjorde allt för mig, och jag vet at du inte ville att jag skulle se dig såhär. . Jag ville inte visa min rädsla eller panik så jag försökte hålla mig lugn då du kom upp ur vattnet, då brast allt, när jag fick se min Ögonsten komma på bara 3 ben!!!!!!!!! Den synen var obeskrivlig, det fjärde benen av av, de hängde bara där och du kunde inte stå på det! Det var som hela mitt liv rasade då jag fick se dig, min skatt. . VÄdret var inte längre vackert, regnet var som spön i backen, som att nån ville straffa mig för det jag orsakat dig. Det tog hela 2 h för veterinären att komma. Att stå där med dig, att se dig lida så, gjorde att jag hatade mig själv ännu mer. . Jag önskade för allt i världen att det var jag själv som kunde få din smärta. . Det var mitt fel alltihop! Du ville verkligen, du försökte visa att allt skulle bli bra, du försökte gå på 3 ben, du offrade allt för mig, men jag visste att det var för sent, Tårarna bara rann... Jag visste att jag skulle mista min allra bästa vän! När veterinären kom var det dags att ta farväl. . Jag ville inte, vi hade ju lovat varann att evigt stå varandra näsra och tillsammans i ur och skur!
Men jag visste att jag inte kunde låta dig lida mer, jag visste vad att jag fick lov att ta beslutet att låta dig somna in. . Det var det absolut värsta beslut jag nånsin tagit. . Halva hjärtat är trasigt och kommer aldrig kunna repares, du är borta! Allt tack vare mig, skulden bär jag på fortfarande och det kommer jag alltid att göra. .

Du är de bästa som hänt mig, vilka underbara dagar vi haft, du är min bästa vän och du kommer alltid ha den största plats i mitt hjärta underbara vän! Jag hoppas du har det bra där du är nu där du kan busa utan smärta.

Förlåt min underbara vän!

</3

för 15 år sedan
<3
för 15 år sedan
Fruktansvärd läsning... Kan bara ana hur du kände dig, den känslan finns det nog ingen människa som förtjänar att uppleva. Att förlora ett älskat djur, en när vän är en levande mardröm! Minnena lever kvar och det är den glädjen man får hålla hårt i. Kram!
för 15 år sedan
Tillgivenheten, kärleken, mellan djur och människa är så äkta och okonstlad att det blir väldigt tufft när vägarna måste skiljas. Alla som någon gång mist en "djurkompis" kan nog i alla fall till viss del förstå hur du känner. *kramar om*
för 15 år sedan
Usch, jag ryser! *kramar om*
för 15 år sedan
Kramar om dig fast det inte hjälper nämnvärt.. vet vad du går igenom.. har två hästtokiga i min familj.. min syster o hennes dotter.. o dom har drabbats dom med.. Kram
för 15 år sedan
Sorgligt r.i.p ..kommer själv ihåg min katt pontus han jamade och försökte att verka piggis men han hade en dödlig sjukdom (virus)veterinären sa tyvärr inget att göra han lider ...*suck*..tänker på honom ofta ännu =(


Sök