Det hela är bara så tragiskt, jag somnar först runt 4-tiden på nätterna och sover till 11-12. Det är så tragiskt det som har hänt, sånt som inte får hända och sånt man tänker "det händer inte oss och vår familj!".
Nu tar man en dag i taget, har fått ledigt nu söndag-tisdag bara varit inne med en kompis.
Idag ska man in till stan och imorgon är det jobb, måste försöka återgå till livet.
Våra liv stannar inte bara för hans har gjort det, jorden fortsätter snurra och jag måste hålla kvar min inkomst.
Tragiskt han är hemskt mycket saknad!!!