I torsdags hade vi minnesstund och i fredags var det begravning. Konstigt, nu är det verkligen slut, tänk att ett sånt litet liv kan ta slut så snabbt utan förvarning.

För att va egoistisk blev jag orolig över min tjänst här på jobbet, har ju bara 12 timmar fast och resten är mammavik.
Men visade sig att den andra med mammavik fick gå istället för att dra ner en massa på bägges timmar. Tråkigt men som sagt man måste tänka egoistiskt när det gäller jobb.

Fast sen håller jag även på att söka andra jobb, det här kommer aldrig funka i längden.
Senast nu i helgen hade jag bråk med ena chefen ang timmar.
Hon hade gett hela sin 38 h vecka till den tillsvidare-personalen som skulle sluta medans jag bara hade 17 h och andra med vik bara hade 26. Det gjorde ju att snitt och allt gick åt helvete. Så efter bråk och hot med facket så lyckades hon lösa det. Helt jävla otroligt att man ska behöva bråka för sin rätt på jobbet.
Och hon menade på att vi som arbetar ska vara tacksamma att vi får vara anställda hos dom för annars hade vi stått utan jobb - vem tusan säger så???