Jajemen då har Katastrofen varit nere i diket för andra gången sen han kom i min ägo. Sist var anledningen som ni kanske minns att jag satt och krånglade på mig vantar medan jag körde, glömde svänga när vägen svängde och åkte ner i ett snöfyllt dike.

Den här morgonen var anledningen att jag inte orkade skrapa rutorna...

Ja det var frost på rutorna i morse och jag skrapade ett litet titthål på vänstersidan av vindrutan, brölade igång bilen och åkte. Såg bra ett tag tills det började bli ny frost på rutan och det blev till att chansa vart vägen gick. En metod jag för övrigt använt mig av hela vintern, skrapat titthål och kört tills bilen blivit varm och blåst bort resten med fläkten.

I morse blev det dock så illa med sikten att jag precis släppt gasen och skulle stanna till på vägrenen för att skrapa lite till. Men så långt hann jag inte, Katastrofen dundrade rätt ner i diket på vänstersidan av vägen, för att vägen svängde höger och det gjorde inte jag.

Hamnade bra jävla långt ner åt helvete den här gången, framhjulen försvann ner i leran. Kom inte en centimeter. Saken var den att jag hade bråttom utav helvete också, skulle ta ut hästarna innan jobbet och jag var redan sen. Fick skicka sms efter pojken min som låg och sov fortfarande stackarn. Ingen av oss hade en bogserlina dock (jag har haft en i vardera bil men den jag haft i volvon har jag "gett bort"....) så det fick bli ett tidigt morgonbesök på Statoil för införskaffande av en.

Sen fick vi upp bilen efter några försök och jag kom i tid till jobbet men helvete vilket jävla rikspucko jag är. :D


....Men som jag skrivit tidigare, jag är stolt över mina katastrofer (både bilen och de jag orsakar). Vad skulle jag annars blogga om förresten?