Jag brukar alltid vara den som säger till folk att det inte är lönt att försöka få tillbaka något som varit, att det är bättre att ta tillvara på nuet och sikta mot nya mål, ja ni vet alla de klyschorna. Nu förstår jag varför ingen lyssnar på mig när jag säger sånt, nu sitter jag själv i den sitsen att jag vill tillbaka, tillbaka till den tiden då jag var lycklig, den tiden då jag hade det bra, innan jag träffade "henne", innan allt började falla samman. Jag vill tillbaka till sommaren 2005, första sommaren jag bodde hemifrån, första sommaren jag höll mitt första grillparty i mitt eget hem, på min egen gård (well jag hyrde den), den sommaren då jag hade den bilen jag drömt så länge om, den sommaren som jag kom till insikt om hur nära skiten jag varit och hur lycklig jag var över att ha sluppit undan att hamna på samma bana som många av mina vänner.
Sommaren 2005 var första sommaren jag bodde i Småland, utanför Markaryd, ett ställe som jag alltid älskat och gör än idag fast det är där allt skit började. Den sommaren hade jag min Volvo 760 Turbo Intercooler, jag hade ännu inte fått problem med ryggen, jag hade min första betalda semester, jag lärde känna nya människor hela tiden, jag hade precis skaffat mig mina polermaskiner och for land och rike runt och putsade folks bilar, jag hade det bra, riktigt bra.

Sen började saker gå fel, jag köpte en Jeep Cherokee (som jag än idag hävdar är den bästa bilen jag haft) som jag sen gjorde mitt livs sämsta affär på när jag sålde den och förlorade sanslöst mycket pengar på, jag började få problem med ryggen pga det monotona arbetet, jag sköt motorn i 760n, jag träffade "henne" för första gången, jag fick mer problem med ryggen, så illa att läkaren förbjöd mig att ha sex på en månad (24 bast och får inte ha sex på en månad, sweet....), stället jag hyrde skulle säljas så jag fick börja leta nytt vilket inte var lätt, inget kunde ju bli lika bra som det, jag träffade "henne" igen, läkarna började prata om kronisk inflammation i ryggen, min arbetsgivare började strula med papper till försäkringskassan, pengarna till räkningarna räckte inte och första brevet från Kronofogden landade i brevlådan.

Saker och ting gick bara mer och mer fel ju mer jag försökte göra rätt, jag försökte jobba för att få ihop pengar vilket gav mig mer problem med ryggen, jag försökte betala till kronofogden vilket betydde att pengarna än mindre räckte till räkningar och hyra, också skulle jag hitta nytt ställe att bo, också började jag "festa" igen, också träffade jag "henne" lite mer.....
Jag hittade till slut ett ställe, ett riktigt drömställe för en som mig som älskar att bo på landet, som gärna tvättar bilen en gång extra bara för att få höra grusvägens knaster sista biten hem och som gärna sitter och spelat tv spel på hög volym långt in på nätterna, stället var en tvåa på 60 kvm för 1500 mer i månaden än jag betalt för gården med hus på 140kvm och garage.
"Festade" lite mer, träffade "henne" lite mer, fick fler brev från kronofogden, "festade" mer och hamnade i mer och mer problem som jag inte visste hur jag skulle lösa, försökte verkligen göra rätt men hur?
Slutade på jobb och flyttade ihop med "henne", började få ordning på mina skulder, flyttade igen till ett perfekt litet hus men det dög inte för henne (orkar inte göra "" längre), gård skulle det vara, jag tänkte direkt på stället jag hyrt som ju var till salu men nä, det var fel, en gård med hyra på 10k hittades, klarar vi det frågade jag, ja det är inga problem svarade hon och jag trodde på henne.
Jag hittade ett jobb som jag trivdes riktigt jävla bra med, bra folk, roligt hela tiden, det var perfekt, livet på gården verkade också vara det, jag började planera för bilköp (760n såldes efter motorn blev bytt). Tyvärr var jobbet bara visstid och efter 8 månader var det finito, lugnt, hittade nytt på bakluckan på en taxibil, solfilmsmontör blev den nya titeln, livet på gården var inte längre lika bra, pengar försvann utan förklaring, på nya jobbet fick jag ständigt höra hur jag var tvungen att lära mig att montera för att inte mista jobbet men utan utbildning.var det inte så lätt, orsaken till pengaförsluten uppdagades, otrohet, separation, ny lya, nytt liv, blev erbjuden nytt jobb som verkade bra men inte var det, blev kvar där i knappt tre månader.
Nu är i framme vid årsskiftet 08/09, GFC har slagit klorna i världen, varje jobbannons har 60 sökande i snitt, min arbetsgivare som dragit pengar för att fixa fackföreningsavgifterna hade glömt betala dom, ingen a-kassa, inget jobb, inga pengar och fast på ett ställe som jag aldrig har gillat, livet var en fest.

Det blev sommar 2009, jag blev uppringd av en jobbcoach som sökte en rekondare till en firma som inriktade sig på lite lyxigare bilar, perfekt, nytt jobb, eller ja, praktik, i ett halvår för att sedan bli fast anställd den första januari 2010.

Sweet, fast jobb, vad gnäller jag då om? Jo det är ju en fast anställning men dom får nystartsbidrag på mer än halva min lön, halva tiden med det har nu gått, det är inte första gången dom har folk anställda såhär.
Men så sök nytt jobb, ja absolut, kollar runt men ska jag byta jobb ska jag byta stad, Helsingborg har aldrig varit nån favorit i mina ögon och är det än mindre nu och där kommer nästa problem, skulderna är lösta men dom hänger ändå kvar som en påminnelse för mig, hyra ställe är svårt, köpa kan gå om jag har 15% av köpesumman själv.

Så där är vi idag, morfar är dog för två veckor sedan, jag är fast i en stad jag avskyr, jobbar på ett jobb som iofs är rätt ok men jag kan inte känna någon trygghet där, jag bor på ett ställe som jag inte vill visa upp för kompisar och denna sommaren som skulle bli fylld till bredden med bilträffar har uteblivit då jag kämpat med att lösa skulderna jag kom tillbaka iom henne.

Så snälla, kan jag inte få spola tillbaka till sommaren 2005? Bara så jag hinner samla lite energi. Bara för en vecka kväll?
Den kvällen då jag firade midsommar på Mellbystrand med alla kompisarna, den kvällen vi fick polisen att spela Joddla med Siv i piketbussen istället för att ta in en kompis för fylla, den kvällen jag hjälpte en annan kompis hålla sig nykter, den kvällen jag fick en två meter lång "tuffing" att börja gråta när vi körde radiobilar, den kvällen den nyktra kompisen och jag agerade taxi åt ett gäng riktigt heta tjejer, den kvällen då min 760 gick som allra bäst, bara bryt innan jag kör över igelkotten. Snälla?