... Hur jag egentligen tänker. Om jag nu ens gör det.

Efter att ha jobbat en hel sommar och även nu in på hösten så är mitt huvud fortfarande inställd på sommar, då den gick alldeles för fort. Trött som jag var imorse, så gick jag mot carporten där Räsern står. Satt mig i den och precis när jag skulle backa ut så insåg jag att jag ser absolut nada i bakrutan. (ser i alla andra rutor) Tänker, ja men va fan det är väl bara imma, vilket det brukar kunna vara ibland. Resurser som det finns, ironi, så slog jag igång bakrutevärmaren och tänkte att imman är nog borta innan jag ens hunnit bort från byvägen. Backar ut, tittar i backspeglarna. Kör. Brottas med växlarna. Byter radiokanal. Brottas med växlarna igen. När jag i princip är framme (har inte alls långt till jobbet, men hösten tar fram min lata sida så jag tar bilen dessa cirka 3,5 km *skäms lite*) så inser jag att, vafan? En del av "Imman" är kvar. Jaja, orkar inte bry mig svänger in på parkeringen, parkerar bilen och går och byter om och går upp för att få rapport från natten.
Får höra av en annan kvinna som jobbar i huset "Jag såg mina grannar skrapa rutorna på bilen imorse..." DÅ kopplade jag att det var frost på rutan inte imma. GRATTIS!! Sjuka var att jag tittade på termometern innan jag åkte och det var 3 grader "varmt" ute.
Nästa gång så lovar jag att titta mer noggrant.

Fast det kanske skulle hjälpa om jag kunde sova om nätterna. Nackdelen med att vara timanställd, man kan bli inringd när som helst. Och bara därför av någon dum anledning ligger jag och vakar över telefonen om nätterna...

Meeen, någon gång borde väl även jag lära mig att sova.

Ha're nice allehopa! Ajöken