Ja, då sitter man här på jobbet, dag ut och dag in. Nu när höstmörkret faller på så blir det ju lite mer tid till eftertanke. Min stackars Fiat har fått stå i skymundan ett tag, ja, nästan ända sen jag köpte den. Måste hugga tag i den i vinter, dock bekymrar jag mig för tillfället mest över husköp, så kanske att bilplaneringen kommer i otakt. Igen.

Helt osökt kommer mina tankar in på min första bil (en Fiat den också, däremot av årsmodell -90). En grymt överladdad bil med 850-turbo och kjolpaket, som tyvärr brann upp i en bilolycka för ett och ett halvt år sen. Åh, det var tider det! E4:an mellan Mjölby och Värnamo, jisses vilken fart! Det är tur att jag nu för tiden har en originalbil, annars hade jag väl inte suttit här och funderat på gamla bilar över huvud taget.

Jag tycker om känslan när jag sitter där bakom ratten. Eftersom jag är putsfanatiker, så blir det lätt att jag drar lite med läderfettet över ratten, smörjer in lite, njuter av doften. Putsar lite på växelspaksknoppen när jag ändå är igång (också den av läder). Minns de fina turer jag har tagit med Fiaten. Min pojkvän tycker att jag ser störtfånig ut när jag sitter där och gnuggar lite drömskt på bilen. Ändå envisas han med att så fort jag är trött eller ut gängorna: "Ska du inte ta dig en tur med bilen?"

Ja, jag sitter här och längtar från jobbet till bilen. Har tittat lite på era bilar, ni som hinner med att göra så mycket, och jag får en sån inspiration! Tack för att ni finns här för en liten dam med en liten bil :)

Vi ses i höstmörkret!