24 mars klockan 13.02

Nu kom posten. Jag har fått ett avslag på ansökan om sjukersättning. Beslutet är alltså taget nu, utan nytt utlåtande från förtroendeläkaren och jag kan inte kommunicera eller komplettera mer! Min läkares förslag om utredning verkar ha försvunnit helt. Jag är helt chockad, trodde inte det var möjligt... :O *tomrum* :O


24 mars klockan 13.43

Tårarna rinner och jag gråter så jag skakar. Fattar inte hur jag ska hitta kraft att ta tag i det igen.

Att prata med min handläggare var ungefär lika konstruktivt som att prata med en vägg. 25 minuter och hon bara slingrade undan med att "försäkringskassan tyckte det fanns tillräckligt med underlag nu" trots att min läkare i sitt senaste intyg föreslagit en försäkringsmedicinsk utredning för att få en mer objektiv grund att stå på.

Inga svar eller några förklaringar, och vilken behandling jag ska ha för att bli frisk kunde hon inte svara på heller.

"Jag vill inte ha er jävla sjukersättning, jag vill ha den där behandlingen er förtroendeläkare skriver om, så att jag kan bli botad och bli frisk, kan du hjälpa mig att få veta vad jag ska göra för att få den?" vet jag i alla fall att jag morrade vid ett tillfälle...

Till slut nådde jag den inte alls konstruktiva punkten då jag totalt bröt ihop och konstaterade att jag ORKAR inte ett varv till, det har redan gått åt ett år till det här, det finns en hel A4-pärm med papper som förklarar varför jag inte är arbetsför, och ändå fattar de det här beslutet utan att jag ens fått ta del av föredragningsunderlag eller förhandsbesked inför beslut - jag hade ju trott att jag skulle få ytterligare förhandsbesked eller information i alla fall...

Nå, till slut var jag framme vid "det här är ju inget liv, det här är ju ingen idé, jag ORKAR inte längre". Det var knäpptyst i luren, sedan hörde jag samtal på avstånd, efter någon minut knäppte det till och sedan hörde jag någon skriva på ett tangentbord. Efter tre minuters tystnad då hon inte svarat på mitt förtvivlade utrop la jag bara på luren utan att säga mer. :(

Jaja, ska försöka skrapa ihop mig så att jag klarar av att äta mat, gråta slut på tårarna och se vad som finns kvar, just för dagen är nog kämparkrafterna slut i alla fall...


24 mars klockan 16+

Grät och hulkade och snorade hysteriskt i fem-tio minuter, och har sedan tagit tag i allt med ett ryck som jag nog inte hade kraft till egentligen.

Till min glädje var det en politiker från regionen som hörde av sig via PM och undrade om jag kunde tänka mig ett möte med henne och en politiker från socialförsäkringsutskottet när denne ändå skulle till vårt område i april, så det hoppas jag vi kan få ihop.

Det satte fart på mitt jävlar-anamma så... :P

Jag har återkopplat med de medier jag haft kontakt med den senaste månaden, en tidning som var med mig till arbetsförmedlingen under arbetslivsintroduktionen (inte publicerat ännu) och lokalradion som gjorde inslaget om påskuppropet och utförsäkringarna för ett par veckor sedan. Får se om de vill följa upp, jag har sagt att de är välkomna att vara med i processen i så fall.

Jag har även briefat med min pappa och ett par andra närstående och fått lite pepp och uppbackning.

Nu har jag också pratat med stödgruppen på kommunen (där jag har ledsagarhjälp för inköp mm) och informerat dem, och de ville få mig att söka försörjningsstöd omgående, vilket jag inte vet om jag orkar. De återkopplar till mig i morgon för ev besök.

Och efter det ringde jag den FK-handläggare som var med på arbetsförmedlingen, för att se om hon kan hjälpa till att driva på så att jag får ett beslut om sjukpenning. Avslag eller godkänt, vilket som, bara jag VET vad jag har att rätta mig efter!!! Tyvärr arbetar hon deltid och återkommer först på måndag.

Allra sist har jag ringt min vårdcentral, för att återkoppla till min läkare vad som hänt. Han är tillbaks nästa vecka, så på tordsag morgon blir jag uppringd så han får veta.

Jag har dock inte kommit mig för att äta lunch, och jag har en smällande huvudvärk och är väldigt trött.

Men jag tänker fan inte ligga på soffan och dö i tysthet, jag ska skrika högt och sparka hårt och vara RIKTIGT obekväm på vägen, det kan de ju räkna med!!!


24 mars klockan 22+

Nu är jag bara väldigt, väldigt trött och magen är svullen så jag ser ut som om jag är i femte månaden, det påverkar min IBS med den här stressen. Från 70 cm midjemått till 85 cm på bara några timmar! :O Tur man kan skratta åt eländet.


25 mars klockan 08+

Weeho. Nu har underhållsstöd och bostadsbidrag ramlat in på kontot. Tillsammans med det som var kvar av barnbidraget innebär det att det finns 1582 kronor till mat, hyra och räkningar på obestämd framtid! :P Jag lever tveklöst ett spännande liv fyllt av utmaningar! ;)


25 mars klockan 08+

Jag vet inte än om jag ska orka överklaga eller hur jag ska göra. I första hand måste jag lösa det med ekonomin, om jag ska lägga kraft på att söka försörjningsstöd eller om jag ska avvakta och se om jag får sjukpenning. De har fortfarande inte påbörjat behandlingen av min sjukpenningansökan så jag vet inte om sjukskrivningen blir godkänd heller...


25 mars klockan 12.32

Dagens mail till FK-handläggaren:

"Hej!
Efterlyser de handlingar du igår lovade att sända till mig med A-post. De är inte med posten idag.
Snygg hantering av en människa i kris igår förresten. Verkligen omtänksamt. Kommunens ledsagare hade en hel del synpunkter på ditt agerande när de fick ta över.

Mvh / Namn, personnummer"


25 mars klockan 14.09

Haha, fick just ett underbart, varmt och omtänksamt svar från min handläggare!

"Hejsan
Brevet är skickat igår och har det inte kommit idag så kommer det troligtvist på måndag.

mvh"
Förnamn Efternamn, kontaktuppgifter.

***

Tycker det är synd att ni inte kan kommentera detta inlägg, för jag hade verkligen behövt lite pepp och glada tillrop nu!

Kramar / Ellen <3