Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Sommardäck på vinterväg
1 april 2011
2734
I lördags fick en förkyld flickvän agera chaufför till sin ölsugne pojkvän. So far so good. Jag hade ändå inte tänkt dricka nåt.
Saken var bara som sådan att jag skulle köra jänkebil. Chevrolet. För första gången.
Älsklingen var snäll och körde bilen hem till mig så jag skulle slippa köra en helt obekant bil på isiga jävla Selsjö-vägen. När jag tidigare provsatt Chevy så såg jag bara hastighetsmätaren, som inte ens fungerar, efter att jag ställt om sätet så kunde jag i alla fall se huvkråkan. Fast med ett förarsäte i bästa nedsutten pilsnerhäcksstil så fick jag sträcka på mig så mycket jag bara kunde för att kunna köra på ett behagligt sätt.
Slutade med att jag satte mig på min dunjacka för att kompensera det säckiga sätet. Vips kunde jag till och med köra lutad mot ryggstödet!
När jag skulle starta Chevy första gången ute på vår gårdsplan så startade han på första försöket, startmotorn släpper ibland och nästan alltid när Björnta ska starta han. Alla de gånger jag skulle starta han startade han på första försöket, utom vid SMF där han startade på andra. Det händer aldrig när Björnta kör! Då startar han på fjärde till tionde försöket…
Efter att vi tagit oss in till stan med Chevy, som min bror kallar T-Scanian, blev det lite snurrande för att jag skulle få bekanta mig med bilen lite innan vi plockade upp alla fyllskallar. Jag vägrade köra ner till Ekberghs garage så de fick gå upp till oss, vägen såg ju mer eller mindre ut som en rodelbana.
Chriz visade prov på sina räknekunskaper och kom fram till att vi skulle bli sex pers i bilen, precis lagligt. Sedan började han räkna upp personerna i fråga för Björnta: Du och Marielle, Ekbergh och hans tjej, Anders och Jonte.
Björnta påpekade för Chriz att det blev sju personer, för han hade ju inte räknat med sig själv.
Jag tyckte att han som räknat fel kunde åka i bagaget, men det tyckte inte Chriz. Han klev hellre ut om Farbror Blå tyckte vi var för många i bilen.
Det var bar asfalt när vi åkte hemifrån, men strax efter att vi kommit in till stan så började det snöa – rejält! ”Lyckligtvis” är det inget krav på vinterdäck på veteranerbilar, men Cooper Cobra ska ju tydligen vara M+S-klassade. Det som är tur med däcken är ju att de har bra mönster, det är inte så lätt att få vattenplaning eller nåt med dem.
Så med fyra fyllskallar i baksätet och halva systembolaget i bagaget blev det rejält axeltryck, följden blev att det inte slirade ett dugg. Chevy gick som ett godståg genom isiga backar och på slippriga parkeringar.
Saken var bara som sådan att jag skulle köra jänkebil. Chevrolet. För första gången.
Älsklingen var snäll och körde bilen hem till mig så jag skulle slippa köra en helt obekant bil på isiga jävla Selsjö-vägen. När jag tidigare provsatt Chevy så såg jag bara hastighetsmätaren, som inte ens fungerar, efter att jag ställt om sätet så kunde jag i alla fall se huvkråkan. Fast med ett förarsäte i bästa nedsutten pilsnerhäcksstil så fick jag sträcka på mig så mycket jag bara kunde för att kunna köra på ett behagligt sätt.
Slutade med att jag satte mig på min dunjacka för att kompensera det säckiga sätet. Vips kunde jag till och med köra lutad mot ryggstödet!
När jag skulle starta Chevy första gången ute på vår gårdsplan så startade han på första försöket, startmotorn släpper ibland och nästan alltid när Björnta ska starta han. Alla de gånger jag skulle starta han startade han på första försöket, utom vid SMF där han startade på andra. Det händer aldrig när Björnta kör! Då startar han på fjärde till tionde försöket…
Efter att vi tagit oss in till stan med Chevy, som min bror kallar T-Scanian, blev det lite snurrande för att jag skulle få bekanta mig med bilen lite innan vi plockade upp alla fyllskallar. Jag vägrade köra ner till Ekberghs garage så de fick gå upp till oss, vägen såg ju mer eller mindre ut som en rodelbana.
Chriz visade prov på sina räknekunskaper och kom fram till att vi skulle bli sex pers i bilen, precis lagligt. Sedan började han räkna upp personerna i fråga för Björnta: Du och Marielle, Ekbergh och hans tjej, Anders och Jonte.
Björnta påpekade för Chriz att det blev sju personer, för han hade ju inte räknat med sig själv.
Jag tyckte att han som räknat fel kunde åka i bagaget, men det tyckte inte Chriz. Han klev hellre ut om Farbror Blå tyckte vi var för många i bilen.
Det var bar asfalt när vi åkte hemifrån, men strax efter att vi kommit in till stan så började det snöa – rejält! ”Lyckligtvis” är det inget krav på vinterdäck på veteranerbilar, men Cooper Cobra ska ju tydligen vara M+S-klassade. Det som är tur med däcken är ju att de har bra mönster, det är inte så lätt att få vattenplaning eller nåt med dem.
Så med fyra fyllskallar i baksätet och halva systembolaget i bagaget blev det rejält axeltryck, följden blev att det inte slirade ett dugg. Chevy gick som ett godståg genom isiga backar och på slippriga parkeringar.
