Var med om en olycka i våras, åkte i en Volvo 855, var på väg hem efter att ha varit ute på kvällen och snackat med polarna och så, och det var ju kallt ute.
Asfalten var ju fuktig, men det tänkte jag inte på, syntes inte heller så bra.
Kom i en kurva, och fick plötsligt sladd med bakvagnen, först åt vänster, mot mötande fil, lyckas häva sladden, bakvagnen kastar tillbaka åt höger, jag lyckas häva sladden igen, och bakvagnen kastar tillbaka igen åt vänster, och jag glider över motsatt väghalva i sidled, höll ca 70km/h alltså hastighetsgränsen. Däcken får grepp i vägbanken, som är en mjuk grässluttning, och bilen rullar runt 3 varv för att slutligen stanna upp och ner. Där sitter jag fastspänd i bältet upp och ner, mina glasögon flög åt h*lv*t* nånstans, liksom mobiljäveln.
Första tanken var: "Nej, det här händer inte mig."
Andra tanken var "Har jag brutit någonting, är jag skadad? Blöder jag?"
Efter att ha konstaterat att jag fått en blåtira av någonting, lite blåmärken och ett skärsår över ena ögonbrynet, så försöker jag komma ur bilen.
Kopplar loss mig, kommer ner på taket, och tar mig ut ur passagerarrutan efter att ha letat efter glasögonen och skurit upp fingrarna på glasbitar. Hittar dom inte.
Det börjar snöa, och jag ser ett par bilar som passerar, 10meter från olycksplatsen.
Ingen som stannar.
Ingen bryr sig.
En sak om man inte kunnat se bilen, men det var upplyst, gatlampa, och bilens lampor var igång.
Vad är det för ett jävla samhälle där vi inte stannar vid en olycka?!
Lyckas hitta mobilen en bra bit bort från bilen, och ser att jag fått sms från en polare, och svarar lugnt på detta, och ringer sen 112.
Upplevde dock ingen chock varken vid olyckan eller efteråt, ingen "frossa" eller skakningar, eller sådant man förknippar med chock.
Däremot lindade brandkåren in mig som en jävla mumie, fick blåsa för polisen, och sen skickas in i ambulansen och full karriär till Kristianstad.
Som tur är hade jag inga skador, känner inte heller av något heller, risken finns ju att nacken inte gillade att leka torktumlare.
Och vad lärde jag mig utav detta?
Ta det jävligt lugnt när det är runt 0an.
Men har inga men idag, är inte rädd för att köra, eller något sånt.
Nu körde jag varken på någon, eller krockade, eller har varit nära, blev bara en liten avåkning.
Också en förklaring till varför jag gillar Volvo, knappt ens en skråma efter en sån olycka, känns faktiskt tryggt i en.
Försökt klippa ett antal cyklister då dom ej stiger av cycklarna vid övergångställena då dom har väjnings plikt mot alla fordon så länge dom sitter på hojen stiger dom av så har dom zebra lags status å leder cyckeln över.
