Nu gott folk ska vi sänka skeppet med era fördomar om brottsligheten i Sverige. Varning för långt inlägg.
Brottsutvecklingen i Sverige
Enligt brottsförebyggande rådets redovisning om brottslighetens utveckling anmäldes sammanlagt drygt 1255000brott i Sverige år 2003. Kriminaliteten är i relativ stor utsträckning koncentrerad till storstadsområden. Av samtliga anmälda brott har mer än hälften anmälts i de tre storstadslänen där cirka en tredjedel av landets befolkning bor. Räknad per invånare har Stockholms län det största antalet anmälda brott, följt av Skåne län.
Drygt hälften av de anmälda brotten är stölder av olika slag. Antalet stölder har dock allmänt sett stagnerat de senaste åren, bland annat på grund av att bilstölderna har minskat. Antalet våldsbrott har däremot ökat. Brå:s bedömning är att orsaken till denna ökning står att finna dels i ökad alkoholkonsumtion, dels i ökad anmälningsbenägenhet.
År 2003 anmäldes sammanlagt ca 8500rån till polisen vilket utgör mindre än en procent av samtliga anmälda brott. Cirka 70% av rånen var personrån. Personrånen ökade påtagligt till slutet av 1900-talet, därefter har de skett en minskning, även när det gäller rånbrotten totalt. Butiksrånen har dock en fortsatt ökning även under 2000-talet. Post- och bankrånen har legat på en stort sätt oförändrad nivå under 2000-talet efter en minskning under slutet av 1990-talet. Rånbrotten är extremt storstadscentrerade; 77% av alla anmälda rån år 2003 skedde i storstadslänen av vilka 41% i Stockholms län. När det gäller personrån kan det konstateras vara ett utpräglat ungdomsbrott; 55% av de misstänkta personerna var i åldern 15-19år. Vid butiksrånen var andelen 36% och vid post- bankrånen 15% (Brå-rapport 2004:3).
Under de senaste 10åren har det skett en kraftig ökning av antalet lagföringar för narkotikabrott. Ökningen gäller framförallt de ringa brotten (innehav för eget bruk, eget bruk) medan normalbrotten och de grova brotten har legat relativt konstanta. De ringa brotten har svarat för cirka 80% av lagföringarna de senaste åren. (Brå-rapport 2004:3).
Uppklaringsprocenten för samtliga anmälda brott har sedan 1980-talet visat ens vagt sjunkande tendens, från 40% i början av decenniet till 25% i mitten av 1990-talet och därefter en liten ökning till 29% år 2003. Mellan olika brottstyper finns stora skillnader. Störst har minskningen av uppklaringsprocenten varit för förmögenhetsbrotten.
Ungdomar begår en stor del av alla brott. Statistiken över lagförda personer visar att antalet misstänka personer relativt sett är störst i åldersgruppen 15-17år. Även äldersgruppen 18-24år visar en avsevärt högre brottsfrekvens än de äldre åldersgrupperna. Andelen ungdomar som begår brott har dock minskat enligt Brå:s senaste självdeklarationsundersökningar i grundskolans årskurs nio. Mest har delaktighet i stölder minskat, från 66% till 55% år 2001. Delaktighet i våld hade minskat från 11% till 9%. Undersökningens resultat kan också tolkas som att ungdomsbrottsligheten har blivit något mer segregerad. Brottsligheten har minskat bland unga med genomsnittligt socioekonomiskt mer gynnsam bakgrund (tjänstemannahem, boende i villa, ej splittrad familj) Tendensen är ungefär densamma för unga från mindre gynsamma förhållanden men det ärmöjligt att nedgången är mindre eller att brottsutvecklingen är mer konstant bland dessa ungdomar (Brå-rapport 2003:5)
När det gäller lagföringar minskade antalet dömda till fängelse under 1990-talet för att återigen öka markant de senaste åren. År 2003 dömdes 14900personer till fängelse, en ökning med 20% sedan år 2000. Ökningen anses till stor del bero på att fler blivit dömda till fängelse för grovt rattfylleri. För ungdomar under 18år är överlämnande till ård inom socialtjänsten en vanligpåföljd, nästan hälften som dömdes vid en rättegång dömdes till påföljden år 2003. Antalet har successivt ökat under de senaste 20åren och var totalt 2551 det nämnda året. Fängelsepåföljd för ungdomar under 18år avskaffades i praktiken år 1999, istället döms ungdomarna till sluten ungdomsvård som då tillkom som en ny påföljd.
Brottsutvecklingen i Sverige som den är. Och man kan väl konstatera att det krig/hotande av svenskens befinnande som Richardoo beskriver det är obefintlig.