pnorberg skrev:
Egentligen är den första IS ingen äkta Lexus om man ser det så, den såldes i Japan som Toyota Altezza. Kan förklara lite inredningen i IS. Däremot är nya IS en Lexus.
I så fall är i princip ingen Lexus innan 2006 "riktiga"
Lexus GS - Toyota Aristo
Lexus GX - Toyota Land Cruiser Prado
Lexus ES - Toyota Windom
Lexus IS - Toyota Altezza
Lexus LS - Toyota Celsior
Lexus LX - Toyota Land Cruiser Cygnus
Lexus RX - Toyota Harrier
Lexus SC - Toyota Soarer
Angående valet skiljer det ju främst ganska mycket pengar. Båda två är lyxiga, IS250 känns definitivt inte som en sportbil, oavsett vilken växellåda den har.
Detta skrev jag när jag blev tillfrågad om skillnaderna mellan nya och gamla generationens IS:
Jag håller med 1G-FE helt och hållet. Jag äger visserligen ingen IS250, men jag har spenderat åtskilliga dagar i diverse sådana. Nya generationens IS är mycket trevlig. När jag väl lämnat min nuvarande hobby och bara vill ha en bil som ett trevligt transportmedel byter jag förmodligen till en sådan, men absolut inte innan dess.
Senast i tisdags lånade jag en 250 av Lexus och uträttade en bunt med ärenden. Det stora multimediapaketet står för mycket bra ljudkvalitet och navigatorn är lätt att förstå. Man sitter bekvämt och bilen går relativt tyst även i högre hastigheter. För en långresa genom Europa skulle jag välja denna framför min 200, men med mina körvanor misstänker jag att jag snabbt skulle tröttna på en ny IS.
Ratten kräver föga liten kraft för att låta sig vridas runt vilket självklart är bekvämt, men körkänslan ter sig avlägsen då man knappt känner att man svänger. Man sitter i ett mjukt och skönt, ventilerat säte bakom en massiv instrumentpanel som förvisso inger trygghet, men också får bilen att kännas mycket stor och klumpig.
Det beror som sagt på vilken typ av körvanor man har. Jag gillar att när som helst kunna hoppa in min bil och susa omkring på krokiga småvägar jag inte tidigare utforskat, jag vill känna vägbanan genom ratten och höra motorn som driver mig framåt. Varje dag tar jag min bil till jobbet och tillbaka, och ibland letar jag upp tomma, snötäckta parkeringsplatser och lever rövare. Den mycket distinkta växellådan i IS200 skänker enorm körglädje trots att motoreffekten är så pass låg. IS250 har jag kört med både manuella och automatväxlade lådor, men hur trevlig känsla det än vore i spaken skulle jag hellre vilja ha automatlåda i den bilen. Jag kör helt enkelt på ett annat sätt när jag sitter i en ny IS.
När jag i tisdags återigen satte mig i min egen bil blev jag riktigt glad. Plötsligt kände jag mig mer aktiv som förare igen, vilket också ledde till att min bil kändes betydligt piggare än den 250 jag nyss lämnat.
IS250 är en fantastiskt trevlig bil. Jag skulle bara inte vilja jämföra den med en IS200, då den är av en klart annorlunda karaktär. Även IS-F var något av en besvikelse, som jag tidigare nämnt. Visst, den är fasligt snabb och dess väghållning är utöver det vanliga, men den känns som en något knepig kompromiss. En så pass stark sedan i den storleken tycker jag borde vara utan mycket av den lyx som bär dess karaktär mot fel segment.
Om priset inte vore något bekymmer skulle jag helt klart välja GS300 framför IS250, den är både bekvämare (marginellt) och faktiskt snabbare.
