Ja, som sagt.... "Modet" som uppkommit på senare år med att slipa ned huven och låta den rosta... Var kommer det egentligen från?
Jag är inte ute efter att såga någons beslut att ha en "helrostig" huv på sin bil för det är ju som vanligt en smakfråga...
Jag är bara nyfiken på hur det uppstod, och varför just huven?
Helt rostiga bilar kan jag liksom förstå humorn i, men när det bara är en enda panel så känns det ju inte som humor på samma sätt...
Är det någon slags motreaktion mot att det var (är?) populärt med kolfiberhuvar, att rost kändes så anti-kolfiber som möjligt, eller är det för att den dagen man ångrar sig så är huven lätt att byta ut och ofta den karossdel som är lättast hitta i bra skick på skroten till skillnad från dörrar m.m. som brukar kunna vara rätt kexiga och ha parkeringsbucklor m.m.
Och, med risk för att säga nåt känsligt nu, ni som har det, är det för att ni tycker det är snyggt eller för att det känns som en attiralj man "ska" ha? Jag är medveten om att man tycker olika och just därför tar jag gärna emot olika svar också.
Och som sagt, det är tillräckligt med pajkastning på detta forum så jag är inte ute efter att gnälla på de som gör det, jag är bara nyfiken på tanken bakom, för någon måste väl finnas?