Körglädje för mig blev tydligen som tusan när jag åkte hemåt från sthlm för ett par år sen..
Körde relativt lugnt på motorvägen, spelar hög musik och njuter i fulla drag... Livet är GÖTT nu
DÅ....WROOM.... från ingenstans flyger en porsche 911 Turbo (sen 90-talare) och efter en Camaro..
Att det går fort förstår jag när man verkligen hör hur V8:an i camaron ylar högt uppe i varv, porsche boxer sexan hörs knappt..
Va tusan tänker jag, växlar ner och ger på allt var min mer lr mindre original t-gul har att prestera...(inte så mkt)
Ser hur porschen och camaron bara mer och mer försvinner, porschen går otroligt bra, nu försvinner den ifrån camaron.....
Jag fortsätter att jaga nån mil till men inser att jag inte har en sportmössa och slår av...(Man ger inte upp i första taget ändå, tror man aldrig man kan vinna, vinner man aldrig...)
Sitter sen å fånler.. Trots att jag inte hade en chans { Åfan
}
Så fortsätter jag att njuta av min färd i MIN bil, som jag är så inih*lvete nöjd med
Inser att så länge jag är nöjd och njuter av varje meter i MIN bil så är det ok, finns alltdi dom som är snabbare, värre osv....
// B