Volvo 244 1976 (Äkta 18årings volvoraggarbil, dock rostig och törstig som fan)
Bmw 518is E28 (Starten på min Bmw period, ¨gillade denna trots lilla motorn, rosten blev bilens död)
Bmw 525 E34 (Var fin som fan och rolig på vintern med lamelldiff men mycket krångel med kylningen)
Saab 9000 (Ful, rostig och äcklig, mycket småfel. Var dock rätt pigg och man åkte gött i den)
Bmw 540ia E34 (Gick som fan och var underbar att köra, reparationskontot var värre. Lagade man en grej pajade nåt annat)
Opel Calibra 2,0 8v (Pålitlig bil, låg gött på vägen. Tråkig motorkaraktär och rostkänslig)
Volvo 740GL 1987 (B230K motorn. Pålitlig men törstig och aningen sunkig. Motorras efter brusten kamrem)
Honda Crx 1989 (Började inte så bra med pajad toppackning efter knappt en vecka men sen har den gått fel fritt i motorn. Bara behövt byta slitdelar. Jävligt rolig liten busbil med mycket körglädje trots liten motor
Volvo 740GLE 1986 (B230E) Inga större problem till en början. Motorn kändes riktigt pigg i jämförelse med dom andra 740 jag ägt. Sålde den när hallgivaren började spöka och jag inte orkade pilla med det
Volvo 745GL 1990 (B230F) Den legendariska 48000milaren. Jävligt pålitlig bil. Startar alltid. Bara slitdelar som bromsbelägg och skivor som behövt bytas. Var dock dum att inte satsa på att besiktiga om den efter anmärkning på framrutan och jag bara hade den trafikförsäkrad. Tänkte att det inte var mycket att satsa på med det miltalet. Efter det har den använts som en ren svinarbil i skogen. Den verkar omöjlig att döda trots oändligt många varvstopp och många långa burnouter så att grenrör och katalysator glöder
Volvo 740GL (B230F nuvarande brukisen. Också denna mycket pålitlig. Ägt den snart ett år. Än så länge bara bromsbelägg som behövt bytas. Inte vidare rolig att köra men den snålaste 740in jag ägt hittills på lång körningar)
Volvo S70 T5 1997 (Har bara ägt denna några veckor så kan inte betygsätta den än. Gillar iaf T5an skarpt)