Men hallå alla duktiga/kunniga/tyckare/gissare m fl.
Har jobbat med motorer i några decennier.
Ett litet exempel på hur oljor kan bete sig i en motor får man om man jämför olika bilars motorer med olika driftförhållanden.
Vid isärtagning av identiska motorer, MOPAR V8:or t ex, har jag funnit i taxibilar och andra bilar med liknande driftförhållanden har motorer som snurrat 20.000 till 50.000 mil varit helt utan kallslam runt lyftarna och i trågen.
Medans kortkörningsmotorer på 3000 mil kan få en betydande ansamling kallslam runt lyftarna och från några mm till uppemot 1 cm kallslam i tråget.
Annars är väl månskenstorparnas mindre traktorer de som är mest drabbade av kallslam. Kallstart och ut och ploga några minuter på morgonen. Samma sak på kvällen. Större delen av vinterhalvåret.
Dessa motorer med kallslam har fått det därför att motorerna inte blir uppvärmda så att kondens avgår utan i stället blir allt surare och surare.
Att det skulle orsaka frätskador/korrosion på t ex tråget tror jag inte.
Men däremot nedsätta livslängden på belastade lagerytor så som vevlager, ramlager, oljepump m m.
Jag är väl medveten om att jag skriver om äldre och amerikanska bilar.
Men även nyare bilar med kamkedjor, -sträckare och hydrauliska lyftare bör vara utsatta för angrepp från sura oljor, om de brukas på så sätt att motorerna aldrig blir genomvarma.
Här tror jag att luftkylda motorer har en fördel eftersom de i regel arbetar med högre temperatur och snabbare uppnår arbetstemperatur.
Att vara generös med oljebytena är jag övertygad om på sikt blir en bättre ekonomi och en bättre driftsäkerhet.
Själv har jag i stort sett bara hobbybilar som rullar lite. På dem byter jag olja minst en gång per år.
B t w så kan man aldrig se på en olja vilken kondition den har.
I en bensinmotor kan det ta ett par hundra mil innan oljan börjar mörkna.
Men på en diesel räcker det nästan med att starta motorn efter ett oljebyte för att kolla täthet vid filter och dräneringsplugg för att oljan ska vara färgad.
Eller hur?