3197
Sök

Upptäckt att jag inte vill arbeta som det jag utbildar mig till

Laddtrycksgalen
49 Inlägg
1 november 2015
Trådstartare
#1
Hej.

Jag är 18 år, går Personbil och planerade i mina yngre dagar att arbeta med bilar.

När jag började på linjen så var det frid och fröjd, hade en topp-lärare som höll intresset att lära sig i trim.

År 2.

På höstterminen så får läraren en hjärtinfarkt, och klarar inte längre av att hantera utbildningen (tack vare arbetsbelastningen han hade som lärare (åkte till jobbet 07:00 och åkte hem 23:00))

År 3.

Får en ny lärare, beryktad som den sämsta mekanikern på den arbetsplats han var på, ingen arbetstakt, kan ingen teori, googlar eller läser i boken innan han svarar på förhållandevis simpla frågor, är där för att få lön, inte utbilda. Jag går hemma mån-ons eftersom det inte finns något att göra i verkstaden i skolan pga att han inte vill ta in jobb. Tors-Fredag går vi igenom 1:ans årskurs teoribok 1 kapitel om dagen, tar 35 min att slutföra.

Att ta MYN-provet i slutet av kursen är bara att glömma. Vi har inte haft någon ändring på våran utbildning fastän vi klagat till rektorn.

Med andra ord, min utbildning är nu inte värd ett skit.
-----------------------------------------------------------------
Upptäckten

Denna årskurs har kraftigt försvagat mitt intresse inom bilbranschen, och utbildningen känns onödig.  Jag planerar inte att hoppa av, utan jag kommer gå kvar så jag får betyg.

Den riktiga käftsmällen kom när jag tittade på IF Metalls lönevillkor för yrket, och snittlönerna.
18,625 före skatt i grundlön, och snittlönen lite över 21,000.

Jag har fått flera chanser i arbetslivet att praktisera, och fastän det har varit kul (dock var dessa tillfällen före allt detta), så har det även varit tungt arbete.

Min mor arbetar inom äldrevård, och det skulle jag påstå är ett "simpelt" jobb (inte för att vara taskig, men jag har sommarjobbat som detta). Hon får i grundlön utan erfarenhet och betyg i utbildning 21,000 före skatt. Hon ligger en bra bit över detta pga erfarenhet. Kommunalt.

Jag har ett stort bilintresse, och skulle jag arbeta som bilmekaniker så tror jag det kommer svalna av rätt så snabbt, följt utav utbrändhet.

TL;DR
Jag har stort bilintresse, oroar mig för att förlora det intresset om jag arbetar som bilmekaniker. Lönerna håller mig vaken om nätterna, Skolsituationen är katastrofal, ingen chans att klarar certifikatsprovet i slutet av utbildningen. Vart ska jag ta vägen nu?
Senast redigerat av tobberobbe (1 november 2015)


Biltokig elektriker
3 352 Inlägg
1 november 2015
#2
Tråkig situation med läraren och att ni inte får någon bättre. Men kämpa för att göra klart utbildningen och få ett godkänt betyg. Hoppa inte av, har man bara godkänt i allt så kan man alltid läsa vidare. Men hoppar man av så får man läsa upp det senare.


Muttley
1 november 2015
#3
Lönen var ingen hemlighet så den kan vi hoppa över.

Om de inte är försent så läs matte 2, 3. Eng 5 Eng 6. Historia, fysik.

Med andra ord läs så många ämnen du bara kan.  Jag gjorde misstaget att välja till extrakurser inom personbil när jag skulle valt  matte eller engelska. Har absolut ingen nytta av tex hydraulik idag.

Slutprovet bör du klara om du är normalt begåvad. Då när jag gjorde de var de ju bara löjligt enkelt om man läst lite.

Laddtrycksgalen
49 Inlägg
1 november 2015
Trådstartare
#4
tkd_rille skrev:
Lönen var ingen hemlighet så den kan vi hoppa över.

Om de inte är försent så läs matte 2, 3. Eng 5 Eng 6. Historia, fysik.

Med andra ord läs så många ämnen du bara kan.  Jag gjorde misstaget att välja till extrakurser inom personbil när jag skulle valt  matte eller engelska. Har absolut ingen nytta av tex hydraulik idag.

Slutprovet bör du klara om du är normalt begåvad. Då när jag gjorde de var de ju bara löjligt enkelt om man läst lite.

Lönen var väl lite av en miss från min sida, så jag ska inte påstå att jag blivit lurad av någon annan.
Jag har läst samtliga ämnen som du listade upp förutom fysik och matte 3.


#GoodToBeBad
856 Inlägg
7 november 2015
#5
Du är ung och livet är fyllt av möjligheter bara man vill och kan kämpa för det. Att jobba inom vården är "lätt" om man har en fallenhet för att jobba med människor, men är både fel och farligt om man inte passar för det; helt beroende på vad man jobbar inom då.
Jag jobbar inom slutenpsykiatrin och det är det verkligen inte alla som fixar eller passar för. Det är däremot ett väldigt givande yrke som jag ser det, och det finns goda möjligheter att avancera inom ett sådant yrke om man bara har viljan.

Vad säger hjärtat? Vad skulle du VILJA arbeta som/med? Vården, bilbranchen, som säljare, ekonom eller något annat? Det är normalt sett bara individen som sätter sin egna gräns.



Sök