Har känt att jag vill ha en kombi ett tag nu, var lite inne på en E39 Touring eftersom jag kört E39 som brukis ett tag nu och varit supernöjd trots allt småfix som dykt upp, men samtidigt hade det varit kul med något nytt. Och när jag säger nytt så menar jag gammalt.
Jag har nämligen aldrig haft en 240. Jag gillar den fulsnygga designen de har, och har gärna velat ha en sån ett tag.
Tyvärr är det lite för sent för det nu, i princip allihop är alldeles för bortrostade för att köras året runt.
...Eller?
Med det så började jag leta bil.
Jag hade inte bråttom eftersom min E39 sedan fanns kvar, så jag kunde vara lite kräsen. Jag fick ett tips i våras av en bekant om en gubbe som hade en 245a ståendes i sitt garage sedan flera år tillbaka, men han var lite svår att nå och ville egentligen inte sälja, fick jag höra. Jag försökte kontakta honom, men utan resultat. Så letade vidare samtidigt.
Och fick faktiskt napp! Dock inte en kombi.. Men jag hittade en superfin 244 DL -85, med en ägare från ny fram till 2015! Och vilket napp det var! Minsta motorn, automat och i övrigt rätt snikutrustad, men den hade klarat sig oerhört bra. Men som sagt, 244... Sedanmodellen... Köpte den ändå, för i sådana lägen är det skicket som styr tänkte jag. Och var supernöjd med köpet.
Tror ni inte att gubben med 245an ringer upp bara någon vecka efteråt?! "Du hade sökt mig?" Jo tack!!! Så vad ska man göra... Det var bara att lägga ut annons på 244an för att få loss pengar till ett eventuellt kombiköp.
Det var sjukt synd med tanke på hur fin den var, det är en bil jag väldigt gärna hade behållit, men man kan inte ha allt.
Så igår var det dags! Vi packade bilen och körde en sådär 3 timmar åt Göteborgshållet. Vi kom fram, och där var den!
Bilen visade sig vara i bra skick överlag - skavanker finns så som någon gammal bättring och ytrostfläck - men maskinellt verkade den kärnfrisk och undertill är dem som ny. Det var en gammal gubbe som hade bilen mellan 1987 och 2014, sedan dog han och bilen blev ståendes. Han hade regelbundet underredsbehandlat den (med något som fortfarande är kladdigt - gissa hur jag vet det) och tagit hand om den väl mekaniskt. Kopplingen var relativt nybytt mot slutet av hans ägande, och han var typen att "om en lampa gick sönder så bytte han allihop runt om" enligt utsago.
Kamremmen var senast bytt vid 26k mil och ett bra antal år sedan, bilen har nu gått 36k. Så jag hade med mig ny rem och spännrulle så att jag skulle kunna byta på plats om det skulle behövas. Men den såg faktiskt helt okej ut, vilket visade sig vara tur.. Men jag går händelserna i förväg.
Iallafall så berättade han att han skulle starta upp den veckan innan, och då rök det från kablarna vid oljetrycksgivaren, så han klippte av dem(?). Jodå.... Mössen hade varit framme och gnagt på den lilla +kabeln på generatorn till laddlampan och på kabeln till oljetrycksgivaren, så de hade legat emot varann och kortslutits. Det var trångt och pilligt så det tog sin tid, men jag skarvade på nya anslutningar och allt såg ut att vara på plats igen.
Hittade även ett annat ställe som mössen varit på, samma kabelhärva uppe vid kontaktstycket vid torpedväggen. Hade egentligen velat byta den kabelhärvan, men för tillfället får det bli såhär.
Batteriet var stendött (nere på 5v), så ett nytt sådant hämtades under tiden som jag höll på. Kopplade på det, och den gick igång! Körde ut den i eftermiddagsljuset för att kolla lite noggrannare - det hade hunnit bli rätt sent medan jag höll på - och körde en liten vända för att klämma och känna på den.
Det kändes bra och vi vände tillbaks igen och skrev papper. Kommer ut för att köra hem - och bilen är stendöd! Kopplade på en batteriladdare och testade vrida på tändningen, och batterilampan lyser konstant med bilen avstängd, men inte alls när man vrider på tändningen, som den ska göra.
Körde igång den med hjälp av ett annat batteri, det visar sig att generatorn inte laddar... Men inte nog med det, det verkar ha blivit kortslutning i den när kablarna gick emot varandra, för den drog ut ett helt nytt, friskt batteri på ca 20 minuter, och när vi kom ut så bara bolmade det rök från generatorn. Den var brännhet...
Klockan var nu 18:30, vi var 3 timmar hemifrån och vi båda började jobba vid 7 dagen därpå. Vad göra? Var det bara att bita i det sura äpplet och lämna bilen där den stod för att komma tillbaka med trailer? Ett tag kändes det så... Men så kom gubben på att han visste om en gård som har en liten verkstad i närheten, så han chansade och åkte dit... Och tror ni inte att han får fatt i en generator halv sju på kvällen?! De hade en testad och fungerande generator, dock från en 90-talare, men fästena stämde, så det var bara att byta.
Batteriet stod på laddning hela tiden medan vi höll på. Efter bytet så kopplade vi på alla kablar, kopplade på minuspolen på batteriet igen... Och det fungerade klockrent! Det enda var att oljetryckslampan inte lyste, men det kan man felsöka hemma sen - klockan var nu 21:30, vi hade inte ätit sedan runt 11-tiden och vi hade 3 timmars bilresa hem. Vi fick några mackor på plats, vilket uppskattades sjukt mycket, och så satte vi oss i varsin bil för att köra hem och sova de få timmar vi hann.
Vi hade riktig tur på flera sätt, bara en halvtimme senare öppnades himlens portar och det började fullständigt ösa ner. Vi fick omväxlande ösregn och snöfall hela vägen, men bilen gick klockrent hela vägen. Eftersom Lolvon står ute för att skruvas på just nu så fick den till och med inta hedersplatsen i garaget över natten (mest pga att jag är ytterst tveksam till glykolhalten i kylarvätskan).
Sedan sov man gott kan jag säga - inte länge, men gott.