Detta inlägg blir enbart till följd av att jag tycker om diskussioner/debatter som sådana, och har ganska litet med mina egna politiska åsikter att göra. Antalet personer i sysselsättning har ökat medan antalet personer i bidragsberoende ställning har minskat, och man kan därför dra följande slutsatser utan någon särskild politisk åsiktsriktning:
Det är något ironiskt att en fras som länge stått för vänstern, numera istället symboliserar hårdför högerpolitik: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Med detta menas alltså att alla som KAN arbeta också SKA arbeta - vare sig man vill/orkar eller inte - och att ingen som absolut inte behöver det ska ha rätt till bidrag eller andra av samhället stödjande insatser.
I motsats har vi det som den förra regeringens styre motsvarade: Av var och en som orkar, åt var och en som önskar.
Och så en personlig reflektion:
Hade ett flertal mycket ytligt bekanta som tidigare kallade sig "professionella slackers", vars största energikrävande insats var att söka alla slags bidrag de kunde (eller inte kunde) tänkas få, och sedan leva på de som de fått beviljade, alternativt arbeta någon enstaka dag ibland för att det skulle se bra ut. När det krisade ordentligt kunde de till och med tänka sig att arbeta ett halvår för att få nya rättigheter till a-kassa.
Den så kallade fritiden som blev över ägnades åt datorspelande, sitta och fika med kompisar, titta på film, driva omkring på stan, ägna sig åt sportaktiviteter av billigare slag, etc.
Konstigt nog står dessa personer inte längre att finna på platser man förut kunde hitta dem om man dristade sig att bege sig in till stan på en vardag innan kl 17:00.
00-02: BMW/Alpina B7 Turbo '80 - 05-06: Nissan Skyline R33 GTR '95 - 06-XX: Nissan Skyline R34 GTR '99
09-09: Ford Sierra Cosworth 4x4 '92 - 09-11: BMW/Alpina B10 V8 '97 - 11-xx: Maserati 3200 GT '99
Commodum Habitus Ex