Detta handlar ju inte om din bilkörning överhuvudtaget utan om dig som människa, När jag var 10 - 13 år så var jag grymt orolig över att något skulle hända min familj speciellt mina systrar, då höll jag på precis så som du beskriver, typ blev besatt av tanken osv. Det är bara att bryta skiten gör allt du är orolig för, ut å kör sladda på tomma parkeringsplatser lek, ha kul glöm allt vad ångest å oro heter, för lyckas du inte komma över det nu så kommer det bara bli värre, vad spelar det för roll om det skulle kosta 50 000 att laga din bil? skrota den då å säg att du inte har råd att betala, köp e annan bil när du kan, vad spelar det för roll egentligen, så du glömmer högerregeln, stå kvar då tills det blir helt fritt eller till någon tutar vad spelar det för roll egentligen? huvudsaken är väl att du kan komma till ro? Detta har inte ett skit att gör med bilkörning det är bara så att du har lyckats hänga upp dig på just det. Några ärliga ord ifrån en som vet
Det krävs en stor man för att gråta, men en större för att skratta åt han!