Holme skrev:
balkar, mest. avgasrör går också, med lite finess och
svag ström. grenrör skulle jag akta mig för med pinne, pga åtkomligheten.
Just det som är problemet med pinnar. Med lite ström är risken stor att man får porer, dvs "luftbublor" i svetsen och risken är att svets skarven rostar. Men det håller givetvis typ en till två år.
Pinne har man i regel på lite tjockare material (Då kan man också dra på ström så man ligger närmare max vad pinnen är avsed för.) Både plåt och även rör. På senare tid har jag svetsat just rör i långa banor, med pinne.
Pinne försvinner allt mer, på varv och verkstäder används kraftiga rörtråds maskiner istället. Pinnen försvinner dock aldrig helt, då man i princip bara behöver dra en elkabel dit man skall, medans motsvarande rör/MAG svets kanske väger över 100kg. En fullgod profs pinna svets som klarar 140A (3.2mm tjocka pinnar.) väger in på ca 5kg.
Lite skilnad om man själv skall behöva kånka på grejerna.
För tunnare rör där man ställer höga krav på täthet/hålfasthet svetsar man nästan uteslutande med TIG idag. Där har man samma problem med tung utrustning om man skall dra iväg med grejerna. Fast avgasrör räcker de ju till (Där är inga speciella krav så MIG/MAG svets duger utmärkt.)
En annan aspekt som talar för pinne jämfört med i synnerhet TIG, är att pinnen är snabb, medans TIG är en förhållandevis långsam svetsmetod. Bortset från produktions effektivitet, så sprider man värmen längre ifrån svetsen ju långsammare man svetsar och det är inte bra. För metall är ett levande material så tillvida att det växer och krymper med ändrad temperatur. När man skall svetsa ihop två plåtar på säg en meter, så måste man när man förbereder och näster ihop plåtarna, göra mellanrummet mellan plåtarna ca 5mm större i den änden man kommer avsluta svetsen i. Detta innebär att det blir ganska stora spänningar i materialen. I tunn plåt syns det, för plåten slår sig. I tjockare material syns det kanske inte, men spänningarna gör att konstruktionen inte är alls lika stark, risken är att det spricker någonstans.
På varven hade man förr speciella gubbar som inte gjorde annat än att de gick efter svetsarna och "avspännings glödgade", dvs man värmde upp hela plåtarna till över ca 625 grader och lät det svalna sakta, då försvinner spänningarna i stålet.
Som ni märker är det en hel vetenskap som lurar bakom hörnet. Lyckligtvis är bildelar i regel så små att man för det mesta inte behöver bry sig.
Nått som de som tillverkat egna avgasrör dock måste ha märkt är att rören aldrig pekar exakt åt det håll man näste den, när man svetsat färdigt. Det har just med värme utvidgningen i materialet att göra.
