I lördags fick en förkyld flickvän agera chaufför till sin ölsugne pojkvän. So far so good. Jag hade ändå inte tänkt dricka nåt.

Saken var bara som sådan att jag skulle köra jänkebil. Chevrolet. För första gången.

Älsklingen var snäll och körde bilen hem till mig så jag skulle slippa köra en helt obekant bil på isiga jävla Selsjö-vägen. När jag tidigare provsatt Chevy så såg jag bara hastighetsmätaren, som inte ens fungerar, efter att jag ställt om sätet så kunde jag i alla fall se huvkråkan. Fast med ett förarsäte i bästa nedsutten pilsnerhäcksstil så fick jag sträcka på mig så mycket jag bara kunde för att kunna köra på ett behagligt sätt.

Slutade med att jag satte mig på min dunjacka för att kompensera det säckiga sätet. Vips kunde jag till och med köra lutad mot ryggstödet!

När jag skulle starta Chevy första gången ute på vår gårdsplan så startade han på första försöket, startmotorn släpper ibland och nästan alltid när Björnta ska starta han. Alla de gånger jag skulle starta han startade han på första försöket, utom vid SMF där han startade på andra. Det händer aldrig när Björnta kör! Då startar han på fjärde till tionde försöket…

Efter att vi tagit oss in till stan med Chevy, som min bror kallar T-Scanian, blev det lite snurrande för att jag skulle få bekanta mig med bilen lite innan vi plockade upp alla fyllskallar. Jag vägrade köra ner till Ekberghs garage så de fick gå upp till oss, vägen såg ju mer eller mindre ut som en rodelbana.

Chriz visade prov på sina räknekunskaper och kom fram till att vi skulle bli sex pers i bilen, precis lagligt. Sedan började han räkna upp personerna i fråga för Björnta: Du och Marielle, Ekbergh och hans tjej, Anders och Jonte.

Björnta påpekade för Chriz att det blev sju personer, för han hade ju inte räknat med sig själv.

Jag tyckte att han som räknat fel kunde åka i bagaget, men det tyckte inte Chriz. Han klev hellre ut om Farbror Blå tyckte vi var för många i bilen.

Det var bar asfalt när vi åkte hemifrån, men strax efter att vi kommit in till stan så började det snöa – rejält! ”Lyckligtvis” är det inget krav på vinterdäck på veteranerbilar, men Cooper Cobra ska ju tydligen vara M+S-klassade. Det som är tur med däcken är ju att de har bra mönster, det är inte så lätt att få vattenplaning eller nåt med dem.

Så med fyra fyllskallar i baksätet och halva systembolaget i bagaget blev det rejält axeltryck, följden blev att det inte slirade ett dugg. Chevy gick som ett godståg genom isiga backar och på slippriga parkeringar.

I fredags skulle vi på föreläsning på Södra Berget i Sundsvall, det är ett hotell som ligger längst upp på ett berg. Vägen dit är ju som en rodelbana, mer eller mindre.

Det var jättekul på vägen upp. Vi var tio elever som skulle dit, och det var Mimmi Pigg som körde bilen jag åkte i. Om inte jag och en annan tjej sagt "växla ner", "gasa mjukt", "lägg dig närmare snövallen" så hade vi inte kommit upp. Som alla andra sörlänningar (på skolan åtminstone) så gasade hon bara mer när det började slira. Gick väl inge vidare det...

Vi skulle åka ner på stan och äta lunch med vår lärare, och det gick bra tills en av de sista kurvorna. Där får vi se en bil som står i diket, så Tomas (vår lärare) bromsade ner ordentligt och för att kunna passera i det andra körfältet. Vårt körfält alltså. När vi är precis innan kurvan får vi syn på en kärring i en Volvo, så Tomas drog i rabben och vi åkte sidledes in i suven som stod i diket.

Hade suven stått en meter längre ut i diket hade vi hunnit få stopp och inte kört på den, för det blev knappt en duns när bilarna slog ihop.

Helt tvärtemot vad man kan tro så blev Tomas inte alls förbannad. Han var rosenrasande över att killarna i suven inte hade kunnat ställa ut en varningstriangel uppe i backen och att kärringen inte hade flyttat bilen. Det gick ju inte att komma någonstans alls.

Så när vi fem kommit ur bilen så fick Buster och Axel gå till varsin backe och hejda folk. Jag och Maria fick ta hand om de skärrade grabbarna i bilen, men vi tyckte det var skitkul och var inte ett dugg förvånade över att det hade blivit en krock. Vägen var ju som en skridskobana.

På vägen tillbaka upp till Södra Berget kom vi till samma kurva som vi krockade i, där stod det två bilar och eftersom Tomas inte kunde komma förbi blev han stående, och allt detta är kärringens fel eftersom hon slirade över hela vägbanan som blev ÄNNU MERA skridskobana. När hon inte kom lös så tokslirade hon bara, istället för att vika hjulen mot dalen så försökte hon köra upp ur diket UPPÅT. Hon stod dessutom redan på sniskan.

Först fick vi styra bort en bil, sedan skulle vi styra igång en Saab med en yngre man bakom ratten. Trots att vi försökte säga åt honom att gasa mjukt och försöka få fäste ute i snösträngen så bara tokgasade han. Fast sen var han smart nog att lämna bilen i den stora kurvan och gå de sista två kilometrarna upp till hotellet. Så gjorde inte vi...

Vi styrde igång en Audi som försökte köra förbi Tomas, sedan försökte vi styra igång Tomas som stod i backe nr 2, sedan fick han rulla bakåt till backe nr 1, där vi styrde igång han.

Sen styrde vi igång han i kurvan mellan backe 1 och backe 2, han körde förbi kurvan där vi krockade och plockade upp oss där det blev flackare. Vi kom en bit till, sedan fick vi kliva ur och styra på igen.

Sista gången vi fick kliva ur och styra på gick inge bra. Vägen var snorhal, och när Tomas inte fick fäste och vi inte kunde styra på tappade jag fotfästet och ramlade. Slog i ena höften och axeln, så jag var rätt mörbultad idag när vi hade Glacialen. Det är Västernorrlands största isskulptursutställning och vintermarknad, och arrangeras av eleverna på Ålsta folkhögskola. Jag hade inte kul, och jag ser inte fram emot i morgon när vi ska upp på Södra Berget igen.

Vi kanske ska lämna bilarna längst ner och gå upp för säkerhets skull?

Gjorde nyss ett quiz på SvD om bilmärkens loggor... Fick 10 av 10 rätt :P

Lite skadad, kanske... Fast det var ju inte så svåra bilmärken direkt... VW, Chevrolet, Skoda mm...

Men eftersom man inte får skriva ett jävla dugg som är intressant och inte har med bilar och göra längre är det väl bäst att jag håller käften och skriver om BILAR då.

Min lilla skrutta (Nemi) gick igenom besiktningen med vitt och fint papper i mellandagarna, tack vare några tusen utlagt på bromsar och bakvagn.

Farsan tog in henne för att ge henne en översyn innan besiktningen, men det slutade med att vi fick boka om besiktningen eftersom hon var slut.

Nu är det nya trummor, backar (tror det heter så) hjullager och handbromswirar bak. Så jag hade väldigt fina och jämna bromsvärden! Tycker bara inte om de där dubbätande rullarna de kör bilarna på, dessutom känns det som att de är så bös med bilarna här i Sollefteå.

Och inte kunde besikningsgubben sätta fast slangen på avgasröret heller, för sista biten av pipan är sönderrostad. Oops! :P Resten av röret är helt så han sa inget om det, fick inte ens en bra att veta.

Däremot fick jag en muntlig bra att veta på ena framhjulslagret som glappade och var ganska trögt. Den snälla lilla besiktningsgubben förklarade hur det lät när lagret var på väg att skära, och sade att det inte var någon kris att byta det men jag kunde ju lyssna efter missljud.

Har ingen större lust att köra runt med ett lager som låter VIIIIIIIIII när jag har 20 mil hem och kör närmare 100 mil i månaden.


Och den som vill läsa om något som är aningen mer intressant än en besiktning av en 13 år gammal (men driftsäker) bil kan klicka in på min "privata" blogg.

http://nordic-rockabilly.blogspot.com

Vore det inte bättre med anti-halkmattor? Fast de kanske samarbetar med Landstinget i en ond plan som går ut på att alla tjänar pengar, utom kunden/patienten som får betala...

Landstinget: - Vi behöver mer pengar!
Clas Ohlsons: - Det ordnar vi!
Landstinget: - Hur då?
Clas Ohlsons: - Med halkmattor så klart! Folk halkar på mattorna i duschen eller badkaret så ni får in både armbrott, benbrott, stukningar, sträckningar och sår!


http://www.clasohlson.se/Product/Produc … =156728682
http://www.clasohlson.se/Product/Produc … =156728701

Jag släpade med mig min högst motvillige pojkvän till stället alla älskar att hata - Ikea. På väg dit skulle vi köra om en rad med bilar som inte tordes köra om plogbilen, saken var bara den att vi åkte hans Cheva-van.

En sådan utan vikt på bakaxeln är som en smörad ål i en teflonstekpanna. Vi började sladda lite, och de som blev omkörda fick nog en närmare titt på Chevans bakände. De kanske till och med fick lite närkontakt med döden?

Fick i alla fall med mig min stundom folkskygge och tålamodsbefriade älskling in på Ikea och jag är glad att han är snäll nog att följa med mig in i det där getingboet. Jag hatar Ikeas varuhus, men inte deras varor. De har bra priser på det mesta och inte är kvaliteten så dålig som en del påstår.

Lite nöjd var han nog i alla fall, han fick ju i alla fall köra kundvagnen på Ikea. Så han fick ju känna sig lite manlig och inte som en ovillig tax på promenad med matte...

Efter en middag bestående av fajitas blev det lite pyssel á la Byggare Bob för min Björnta, han satte upp en strategiskt placerad spegel och justerade benen på sängen.

Dessutom har han hängt upp min adventsstjärna, bytt kontakter på mina lampor för naturligtvis var den med jordad kontakt uppsatt vid det ojordade uttaget, och den med ojordad kontakt uppsatt vid det jordade uttaget. I går kväll började han olja in sina fina teakmöbler som jag fått låna, och idag fortsatte jag med det.

Idag bakade vi dessutom pepparkakor och så hjälpte han mig att veckla ut världens mest invecklade julgran och förse den med julgransljus. Så nästa helg eller något ska jag nog klä den.

Behöver jag säga att jag tycker att min pojkvän är världens bästa? :)

Inte direkt bilrelaterat, så vill man läsa om nåt sånt kan man sluta redan nu!

Men i alla fall, tog mig en promenad genom byn för att hämta nycklarna till min nya lägenhet. Sedan gick jag upp dit för att kolla vad som fanns och vad som behövdes och så vidare. I morgon ska jag dit och börja bära in saker. Hade halva bagaget fullt på Nemi, gissar på att det var 50-60 kilo kartonger som följde med i den här första svängen.

Resten kommer på onsdag, då kommer Björntas flyttbil och mina föräldrar ner. Hela vanen full med möbler, och förmodligen hela BMW:n också. Har halva rummet på internatet fullt med grejer så det kommer bli en del bärande i morgon när jag ska försöka tömma här!

Gamla 50- och 60-talsmöbler, kommer nog trivas rätt bra. Fick se Björntas morföräldrars gamla soffa i helgen också, shit vilken härlig grönfärg :)

Nu sitter jag och försöker komma på vad jag ska kunna fylla ut det halvt enorma sovrummet med, eftersom jag inte verkar få någon dubbelsäng - vilket hade varit den enklaste lösningen!

Har inte hittat många blogginlägg som lockat till läsning på sista tiden, inga galna biläventyr eller renoveringar gone wrong. Inte ens en liten rolig historia om något vansinnigt i trafiken. Skärpning!

Fast egentligen är jag väl inte rätt person att klaga... Har själv inte varit speciellt aktiv på den fronten senaste tiden, är så när man är redaktionschef för en tidning som består av 6 rookies som ska göra allt från skriva, fota och redigera. Jippi!

Det är något stressigt just nu, den goda nattsömnen lyser med sin frånvaro, dålig mat gör inte saken bättre (igår fick vi inte ens någon mat, för den hade tagit slut) och nu ska jag lyckas hinna flytta in i en lägenhet, åka på tvådagars fotoresa till Trondheim och gå på rockabillyfest inom loppet av fyra dagar. Gissa vem som kommer att få magsår?

Men om bra precis en vecka så kommer jag inte att behöva stå ut på det här fängelset längre. Då får jag äta vad jag vill, vart jag vill och när jag vill. Då får jag hoppa över middagen om jag känner för det, eller äta pizza klockan 22 om det är vad kroppen och plånboken bestämmer sig för. Då behöver det inte vara knäppt tyst klockan 21 så att prinsessorna kan få sin skönhetssömn (men den gör då ingen skillnad), ingen jäkla parole officer som kräver att ständigt få veta vad man ska göra och när man kommer tillbaka.

Då behöver jag inte betala en oskälig avgift för att min pojkvän hälsar på mig, och vi behöver inte dela på en 80 cm-säng. Jag behöver inte längre sova i den där smala eländiga sängen som jag ramlar ur nästan varje natt. Jag behöver inte skalla väggen eller slå huvudet i sängbordet. Då kan jag vräka ut mig tvärs över sängen om jag vill det - för då finns det plats nog till det!

Så underbart att kunna duscha när man vill, sitta uppe och titta på teve tills klockan är halv tre på morgonen eller att få äta frukost klockan åtta på lördag morgon om man är hungrig då. Inget idiotiskt städschema som ger bacillskräcken ett ansikte, inga löjliga förordningar som egentligen är vanligt jävla folkvett eller att aldrig få ha den där enda hyllan i kylskåpet ifred. Ingen korkad subba som hela tiden stjäl ens mat eller lägger beslag på alla grytor så att man inte kan laga mat.

Och skulle soppåsen stå i hallen så är det för att jag har ställt den där, jag tänker inte bära iväg sopor åt nån latjävel som inte orkar gå de 50 metrarna till soptunnan.

Så... Nu har jag fått klaga av mig lite, så nu är jag snäll som efter en överdos pepparkakor! ;)

Och i morgon, och i övermorgon...

Och det var ju ingen otrevlig pickis... D-max och jag kom bra överens även fast vi inte kunde enas om hur lång och bred han var...

Jag tyckte att han var kortare än han var, och det slutade med framhjulen i ett dike. Tur att man hade fyrhjulsdriften ikopplad! Lade bara i backen och så tuffade han sig upp på vägen igen, duktig pickis!

Tyckte att han var bredare än han var ett tag också, då var jag på väg ut i diket igen... Fast ett annat dike den här gången, men jag lyckades hålla huvudet kallt och styrde mjukt upp D-max på vägen igen. Det märkliga är att den bara är 3 cm bredare än en Skoda Octavia, om man ska tro fordonsregistret. Den känns flera decimeter smalare än Isuzun!

Det var lite kul att jag fick låna en Isuzu med största motorn och tomatlåda, han gick ju inte riktigt som ett skållat troll - men bra gick han i alla fall. Dutt på gasen och så var man uppe i 120 knutar!

Satt skönt, skön pedalställning för min missbildade fot och i allmänhet en trevlig bil att köra! Skulle nästan kunna tänka mig en sån här som dagispråm när den dagen kommer...

And hello to you - Larry!

Mohaha!!! Jag är övertrött och lite stollig idag men det gör inget - för Björnta älskar mig ändå ;)

Fast faktum är att Ewert är borta och nu kommer förmodligen en höjd Ford F-150 Lariat (därav "Larry") att kliva in i bilgemenskapen istället.

Good bye!

Idag tackade jag ja till lägenheten. Hihi :)

Ungefär så här ser den ut, högt i tak, mysig och riktigt fräsch. Dessutom ligger den ovanpå byns pizzeria, så det kan nog bli pizza nån gång när jag inte orkar laga mat :P

Min älskling har lovat att jag ska få låna möbler av han, så då blir det inte ekande tomt heller...


Inte skalenligt, inte helt proportionerligt och inte ens rakt - men jag gjorde så gott jag kunde!

Om en timme ska jag titta på en tvåa här i Fränsta. Då kanske man slipper detta fängelseliknande internat. Fast jag tror nästan att fångarna har bättre levnadsstandard.

Här hör jag om någon rapar i den angränsande stugan, vi har galler för fönstren (fast det skulle också kunna kallas "spröjs"), vi har förhållningsorder angående duscharna, och dessutom helt idiotiska städregler påhittade av de jag bor med.

It's a sunshine story!

Så nu ska jag titta på en lägenhet som ligger en halv kilometer härifrån, jag hoppas att den är i bra skick osv... Jag har inte höga krav på mitt boende efter tre år i studentlägenhet hos Krambo, men jag vill i alla fall inte ha råttor, myror, hackspettar och så lyhört att jag hör om folk viskar i rummet vägg i vägg med mitt.

Men först av allt måste jag ju titta på lägenheten så jag vet om den är nåt att ha!

So long folks!

Köpte mig ju två par pumps online, och det visade sig ju bli årets flopp...

Fick skorna efter alldeles för lång tid, för paketet hade blivit felsorterat och hamnade förmodligen i nån helt annan del av landet.

Men till slut hittade ju Schenker rätt och jag kunde hämta mina efterlängtade skor. Ha! När jag provade dem upptäckte jag ett stort problem. Jag fick över huvud taget inte på mig vänsterskorna.

Dom gick i retur.

Yes, shoes... :D

Som den varelse jag är, försedd med två X-kromosomer, är snygga skor svåra att motstå. Nu har jag tur (eller otur, beroende på hur man ser det) för jag har så små fötter att jag nästan aldrig får tag på skor, så min skosamling är inte så stor som den kunde vara om jag åtminstone fyllde ut ett par 36:or.

Idag betalade jag hyran, och med tanke på att jag fick 700 kr avdrag på den så passade jag på att köpa mig två par skor jag hittat på rea online.

Det gjorde jag av tre anledningar:
1. Hur ofta hittar man skor som har kostat 745 kr, som nu kostar 199 kr?

2. Hur ofta är ovan nämnda skor i ens egen storlek?

3. Skor i storlek 35 är ta mej fan mer utrotningshotat än både bergsgorillor och tigrar!

4. Dom var snygga :)


Okej, det blev fyra anledningar - men what the hell ;)

Hoppas Björnta är villig att offra en garderob åt mina skor den dagen vi flyttar ihop för annars kommer han nog få snubbla över dem vart han än går...

Men två par skor får räcka för i år, resten av studiebidraget ska jag försöka spara, finns ju mycket roligare saker i framtiden än skor :)

I söndags rullade jag E14 västerut mot Fränsta, var skittrött så jag stannade på en rastplats och ägnade mig åt några minuters promenad runt Nemi i kylan för att piggna till.

Hade bara ett par mil kvar så jag satte mig i bilen och åkte igen. När jag åker över bron vid Torpshammars-vägskälet så smäller det till från passagerarsidan på bilen, lät ungefär som jag kan tänka mig att det låter om ett däck exploderar.

Det konstiga var att bilen inte blev annorlunda att köra, så jag stannade på busshållplatsen ett tiotal meter längre fram. Gick ut och tände mobilens ficklampa, kollade alla däck men det var luft i dom och inga synliga skador. Fick se en stor limegrön fläck på passagerardörren. Det var inga bucklor eller något, bara en stor grön fläck.

Ringde upp min käre pojkvän och berättade om det mystiska fenomenet, samt för att han skulle prata med mig så jag höll mig vaken sista biten. Han var tvungen att göra något annat en stund så han räckte över telefonen till sin mor så fick jag förklara smällen och fläcken en gång till. Hon tyckte dessutom att jag var förståndig som ringde och pratade för att hålla ögonen öppna, ville helst bara sova...

I går hade jag en hel del att göra, plus att jag fastnade i en bok med namnet "Dorian Grays porträtt", så jag missade till och med att fota min fotouppgift - så det gjorde jag halv sju i morse istället.

Idag regnade det och när jag skulle inspektera fläcken hade den till stor del runnit bort. Verkar som att Björntas teori om att det var ett paintballskott stämmer, för den läskiga grönfärgen var verkligen paintballgrön. För att få bort de sista resterna behövde jag bara fukta en tuss hushållspapper och torka bort färgen.

Så nu är ju min fråga - VEM FAN STÅR OCH SKJUTER PAINTBALL MOT EN EUROPAVÄG OCH LYCKAS TRÄFFA EN BIL PÅ EN BRO MED RÄCKEN?