Idag har jag gjort allt och inget. Dagen/natten började med att jag gick upp 04 och åkte iväg till jobbet och utförde 35 blåskontroller. Alla mina var negativa, så bra jobbat! Man ska vara nykter på jobbet, kanske att det blir roligare annars, men nä, ingen bra idé när sådana som jag är i farten!

Sen har jag sovit idag, och tro mig, man blir knäpp i huvudet av att vända på dygnet. Jag får huvudvärk och känner mig allmänt bakis.
Trots detta bestämde jag mig för att göra en till kraftansträngning idag, nämligen vaxa bilen. Det är något jag har tänkt på i månader, men det har liksom aldrig blivit av.

Nu skiner den så fint iallafall! Ni som ska på träffen i Kungälv imorgon får se min blingbling live!

Nu ska jag hem till brorsan och äta kinamat och kolla på hans bioduk!



Nyvaxad!


Duger det?

Okej, nu har jag lugnat ner mig, av kanske den enkla anledningen att det är lugnt och skönt. Men det var det då inte i morse. Onej, helvetet brakade lös vid halv sju snåret. På min lediga dag, måste tilläggas.

Vill ni veta hur hög ljudnivån takläggare för? Jo, det ska jag berätta. Likt en spånskiva känns taket som, och tänk er nu att ni har tre pratade finnar som lägger plåt ungefär 2 meter ovanför ditt huvud. Taket måste ju sitta fast också, hur gör man det då? Jo, man bankar med en hammare!

Jag fick motvilligt släpa mig ur sängen och sätta i mina öronproppar från jobbet då jag rycker på inbrottslarm. Det funkade inte, likt förbannat hör jag deras röster och jag börjar tro att dom bankar onödigt mycket bara för att dom av någon konstig anledning har fått nys om att jag har sovmorgon.

När jag är övertrött och någon stör mig, då kan jag bli aggressiv. Och det är inte för att jag är arg på någon utav just av den anledningen att jag är trött, och då är det bara att hålla sig borta, jag menar inget illa, men det är helt klart en säkerhetsåtgärd.

Jag började allvarligt fundera på att klättra upp på vinden och ut på taket och putta ner dom. Det var en olycka, ingen skulle misstänka mig. Folk faller ner från tak ibland, sånt händer.

Nu förstår jag folk i lägenheter som stör sig på när grannarna har fest. Fast jag är ju lite av en sådan person som hade gått upp och joinat festen, men jag kan då inget om takläggning, så det går bort!

Mannen var ute och provkörde sin nya sportiga Porsche.
Han fällde ned taket och tryckte på gasen. När han körde över 120 såg han blåljus bakom sig.

Han hade blivit något fartblind och tänkte att polisen kan aldrig köra ikapp honom. Han tryckte gasen i botten, men när han närmade sig 170 började han att tänka, "Vad i helvete håller jag på med?" och då stannade han vid väggrenen.
Polisen kom fram till bilen med bötesmappen i handen.

"Det har varit en låååång dag, mitt pass är snart slut och det är dessutom fredag den trettonde. Jag har ingen lust att börja trassla med papper. Jag släpper dig om du kan lämna en förklaring för fortkörningen, som jag inte har hört tidigare".

Mannen tänkte 2 sekunder och svarade,
"Min fru lämnade mig förra veckan, hon stack iväg med en polis. Och nu trodde jag att du ville lämna tillbaka henne".

Det måste väl finnas någon kunnig snigelexpert på detta forum. För det jag nu kommer att berätta för er är något helt i särklass. Jag har aldrig upplevt något liknande, och dessutom, mitt framför ögonen på mig!

Jag och Johan var påväg hem då vi fick se något mycket märkligt på husväggen. Jag sprang in och hämtade ficklampan. Nu ska ni få höra, jag ska försöka att beskriva äckligheterna så detaljerat jag bara kan, för detta är för mig fortfarande ett mysterium.

Det hänger två mördarsniglar, ni vet dom där vars skinn ser ormliknande ut (uh, jag ryser!), från EN gemensam slemmig tråd 15cm från fönsterbläcket. Dom har slingrat sig runt varandra och, märk nu väl, ur HALSEN kommer det något ljusblått halvt genomskinligt som är tredubbelt så stort som själva huvudet. Sniglarna tycks kyssa varandra med dessa gigantiska munnar.
Jag och Johan står med konstiga äcklade miner och undrar, ”Va fan är det här!?”.
Sen när själva ”sexet” är över dras deras stora kyssmunnar återigen in i deras halsar och dom börjar dra sig ifrån varandra.

Jag skulle hämtat kameran och filmat denna snuskäckelscen men jag var i chock och kunde inte göra annat än att stirra. Kan någon förklara för mig vad jag just skådat?!
Har sniglar sex via halsen??? Jag kommer ha men för livet, hjälp mig!

Jag har åkt motorcykel förut, oja, många gånger. Trodde jag. Men nej, uppenbarligen inte. Igår var första gånger jag verkligen åkte motorcykel, PÅ RIKTIGT.

Jag fick åka en Ninja ZX-10R med tillhörande Jonas (TCG). Och för er som inte förstår innebörden av Ninja och denna beteckning kan jag säga att det är ett riktigt jäkla monster, 1000 kubikare – mördarmaskin!

Och som sagt, jag TRODDE ju att jag åkt motorcykel förr så det här skulle bli piece of cake.
Då ska jag säga er att jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Dödsångest är en väldigt bra beskrivning.
Jag höll mig krampaktigt fast när han drog på och i mitt huvud snurrade tankarna, ”jag vill inte dö nu!”. Jag fick tårar i ögonen och skrek för full hals ”Stanna, sakta ner för helvete, STANNA!!!”.
För varje litet krön lättade man och det kändes som jag skulle åka av, det var fruktansvärt.
Efter första stoppet berättade jag om min nära-döden-uppelvelse och Jonas skrattade och sa, ”Men Marre, jag har ju inte börjat gasa än!”. Å herregud, tänkte jag, jag kommer verkligen inte överleva detta.
Sen bar det av igen. Varje sväng vi närmade oss blev en ångest, vi kom alldeles för fort in i varje kurva, enligt mig ”jagkommerattdöjagkommerattdöjagkommeratdö”. Och jag försökte förgäves att luta mig åt motsatta håll från Jonas för att inte hojen skulle luta. Detta fick jag ju höra vid stopp nummer två. ”Marre, du måste följa med i svängarna.” ”Nej, då dör jag!” ”Ju mer du lutar dig åt andra hållet desto mer får jag luta hojen. När fotpinnarna börjar skrapa i, DÅ lutar vi ganska mycket, nu svänger vi ju bara”.
Sagt och gjort, upp igen. Denna gången kom jag på en lysande idé! JAG BLUNDAR! Jag kramade det hårdaste jag kunde och blundade, oh va det kändes i magen, jag gnydde likt en hund. Om jag inte ser när jag ska dö känns ångesten inte lika mycket måste jag säga. Visst smygtittade jag med ena ögat på raksträckorna lite då och då men så fort vi närmade oss en kurva var det bara att blunda stenhårt och hoppas på det bästa.
Sen var han ju bara tvungen att gå upp på bakhjulet också, herregud, det är sånt här som gör en tacksam för livet.
På vägen hem var det mörkt och jag var riktigt trött. Motorns ljud blev sövande och jag somnade till en stund, jag var riktigt lugn, det var väl dödsångesten som började släppa.

Jonas är jätteduktig på att köra, men han är galen!
TCG = Totalt Crazy Grabb



Farlig leksak!


Jag på Ninjan

Jag har stått vid det här vägskälet i flera månader nu. Och jag blir inte klokare ju längre jag står. Jag vet inte om jag ska vända om... eller gå vidare... eller åt höger.... eller varför inte åt vänster??

JAG HAR ABSOLUT INGEN ANING!

Jag vill inte förlora något, men egentligen har jag redan förlorat allt. Och om jag har det, varför står jag då still...?
Vad är jag rädd för?
På ett sätt vill jag bara vända mig om och springa tillbaks till all trygghet. Men jag tror inte jag är välkommen längre?
Jag ska nog börja gå små steg framåt.. ett steg i taget..


I keep searching for an answer
I never seem to find what I'm looking for
Oh Lord, I pray
You give me strength to carry on
Cause I know what it means
To walk along the lonely street of dreams

Here I go again on my own
Going down the only road I've ever known
Like a drifter I was born to walk alone
And I've made up my mind
I ain't wasting no more time

I'm just another heart in need of rescue
Waiting on loves sweet charity
And I'm gonna hold on
For the rest of my days
Cause I know what it means
To walk along the lonely street of dreams

Feel free to laugh - jag bjuder på det här!

Min första film visar hur man INTE ska fylla på en hink med högtrycken..


Sen fick jag tips av dom som stod bredvid och skrattade åt mig att man kan lägga tvättsvampen i hinken och spruta på den så skvätter det inte så mycket. Hur som helst gick det åt en polett åt att bara försöka få vatten i hinkfanskapet.

Efter min kamp med högtrycken och hinken, bilshampo på kläderna och i ögonen - Mmm..

Wollaa, en dränkt katt! Hela jag luktade tvättmedel!

Nästa film är jag inne på slutetappen, jag börjar bli riktigt trött. Lägg nu väl märke till hur långsamt allt går, tafatt drar jag svampen lite här och där då jag till slut ger upp..



Jag tror jag missade en fläck... =P

NU är bilen ren iallafall, och det är huvudsaken! =D

Jag älskar att köra bil. När jag är riktigt glad sätter jag på dunkadunka musik på högsta volym och kör alldeles för fort, men oj vilken skön känsla. Jag blir så glad inombords.

Saken är den att jag faktiskt gör precis samma sak när jag är riktigt nere. Jag drar på en tung låt och dra på, alldeles för fort, som vanligt. Det ända som skiljer är musikstilen.

Jag tror det är många som gör såhär, för visst känns det bättre?
Man får utlopp för sin lycka och sorg. En bil är mer än bara en bil, inte sant?

Nu har jag precis käkat en pizza och druckit en Red Bull. Jag kan inte sitta still, sitter och trummar på allt! Är på jobbet nu, ska passa på att göra min rond nu när jag är så fruktansvärt äckelpigg!!!
Wooohooo!

Vad gör du nu för tiden?
Varför hör du aldrig av dej?
Det var alldeles för länge sen vi sågs...

Det var de första ord hon sa,
När vi sprang på varann,
Ute på stan, tidigare idag

Bor du kvar i samma två?
Vad jobbar du med?
Hon bubblade av frågor, jag svarade
Sen avbröt hon mej med sitt underbara le'ende

Du skall veta att jag saknar dej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Du skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har vaknat mitt i natten utav tystnaden,
Och önskat att du sov här bredvid mig igen
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för dej

Jag lovade att ringa, det skulle bli rätt snart
Hon fick mitt nummer och min nya adress
Sen rusade hon iväg, hon hade bråttom förstås
För bråttom för att hinna se,
Att jag följdes hennes gång med en förundrad blick
Det fanns så mycket kvar att säga, men hon bara gick

Du skall veta att jag saknar dej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Du skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har suttit med vänner, på en stökig restaurang,
Och kommit på mig själv vara nån annan stans
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för dej

En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för dej

Jag förstod aldrig riktigt,
Vad som hände den där gången,
Förutom att allt blev fel
Det fanns så mycket kvar att ge,
Det fanns kärlek mellan oss
Varför packade du din väska istället för att slåss

Du skall veta att jag saknar dej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Du skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut

Du skall veta att jag saknar dej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Du skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har fått för mej att jag sett dig,
Jag har ropat ditt namn,
Jag har sprungit rakt fram mot en främmande famn

En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för dej
En del av mitt hjärta
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för dej
En del av mitt hjärta...
En del av mitt hjärta...
För dej


Vad är det med mig och kärleksballader? Stundtals får dom mig att gråta, ibland blir jag alldeles lycklig inombords. Likt förbannat lyssnar jag ändå, hur jag än blir.. Åh, jag är nog lite kär i själva kärleken.

Jag upphör aldrig att förvånas över hur liten världen är. Alla hör vi ihop på något konstigt sätt. Det sista månaderna har det varit läskigt mycket "aha-upplevelser". Alla känner alla.

Ta garaget till exempel, här finns det 109 011 medlemmar, samma människor vid bloggarna, samma människor lägger upp videoklipp, en del lägger upp bilder dagligen. Jag vet en del människors livshistorier utan att ens sagt ett ord till dom, jag vet hemligheter om folk här, jag vet vad ni gör på fritiden, vad ni jobbar med, jag har hört rykten och skvaller. Ja, garaget är som en egen liten värld.
Och nej, jag sitter inte klistrat vid garaget hela dagarna. Jag brukar gå in en stund på kvällen, kanske någon gång på dagen om jag har lite att göra på jobbet.

Ja, som sagt, alla känner vi alla. Jag blir inte förvånad längre. Ibland är det så avlägset men visst finns det där en gemensam nämnare likt förbannat, kanske en släkting, en kompis kompis, kanske har man dejtat samma kille, man gick på samma skola, jobbat på samma jobb, ens föräldrar känner varandra, ja det finns tusen exempel.

Det är väl inte så konstigt trots allt, det finns 365 dagar på ett år, man lever i genomsnitt 80 år, det finns cirka 9 miljoner människor i Sverige, nog måste vi stöta på varandra någon gång? Och visst påverkas vi av våra medmänniskor, så ja, nog hör vi ihop alltid, på något konstigt sätt.

Du ser bekant ut, känner vi varandra?

Jag sitter här och svär för mig själv, jag är så förbannad! Egentligen är det bara små skitsaker men nu är jag trött så det blir värre x 10. Och nu till mitt dilemma, i-lands dilemma. Jag får inte igång mitt msn! Brorsan har lagt in något som heter Pidgin och han sa att det var msn!? Nej, det är inte msn för mig, och inte klockan 1 på natten. Jag förstår ingenting!

Dilemma nummer två, jag vill se på tv, går det? Nej. Vet jag hur man sätter på projektorn? Nja, jag har fått en postitlapp med instruktioner av brorsan men väl i mitt tryckande börjar det dona ut musik i hemmabioanläggningen, och herregud va rädd jag blev. Tryckte på off snabbt som tusan och slängde iväg kontrollen. Folk ligger ju faktiskt och sover vid den här tiden. Så det blir ingen tv för min del. Jag har inget annat val, jag får väl gå och lägga mig, tråkigt, men sant. Och ja, jag är ledig imorgon, det är därför jag är uppe så sent.

Nattis nattis!

Nu har jag städat nästan hela lägenheten. Tar mig en paus framför datorn och njuter av tystnaden och lugnet. För här är verkligen tyst, jag har öppet balkongdörren och jag hör bara enstaka fågelkvitter.
Jobbade till klockan 18 idag och var hemma och åt midsommarmiddag, men mer än så blir det inte för mig idag. Ska jobba igen imorgonbitti.
Och vem har sagt att man måste fira midsommar på just midsommarafton, nä, det bojkottar jag. Idag är jag för trött för att fira midsommar så jag gör det en annan dag helt enkelt. Midsommarmat kan man äta när som helst och fest kan man också ha när som. Jag tror jag tar det nästa vecka istället, för då har jag kortvecka, jobbar bara två dagar, ska bli skönt.

Likt en julgran skramlade jag omkring när jag gjorde mina ronder idag på jobbet, om det mot all förmodan skulle vara någon inkräktare kvar i lokalerna har han ett jädrans försprång, för mig hör man nog på en kilometers avstånd med all utrustning. Inte mig emot, jag skulle skita på mig om jag stötte på någon främling då jag vet att jag borde vara ensam i byggnaden. Ja, herregud..
Hur som helst, glad midsommar på er alla som firar det, och till er alla andra som får ställa in p.g.a jobb är välkomna hem till mig på "bättre-sent-än-aldrig-midsommarafton" nästa vecka!

Jag hade varit ute med ett gäng kompisar och var påväg tillbaks till bilen då jag skymtade något vitt i framrutan. "Shit, jag glömde ju lägga på pengar, hur kan man glömma det!?".

30 meter kvar till bilen, det han snurra runt många tankar. Min första var "Böteslapp? Hm, det är väl på 1200:- va?, nä'ä, va dyrt, det är ju jättemycket pengar. Så mycket roligt jag kunde ha haft för dom". Det är nu jag börjar få en klump i magen. Sen börja jag fundera, "Men vänta nu, det brukar väl vara 800:-, åh, det är mycket pengar det med, så surt".
Och vips var jag framme och kikade efter. Bötelappen var på 400:-, jag sken upp som en sol! Bara 400! Jag gjorde ett litet glädjeskutt, och kompisarna instämde om att dom aldrig sett någon reagera så på en böteslapp förut. =P

Så, ja, det jag kan rekommendera när ni skymtar den vita lappen i rutan är att förvänta er det värsta! =D


Mmm, dessa härliga böteslappar! =P

Dom satt där på vägen, helt oskyldiga och ack så söta.
För att göra det hela mer dramatiskt kan vi döpa dom till Lilly och Hasse.
Jag körde mot dom, kollisionskurs, jag tittade på dom och dom på mig.
Jag närmade mig och tänkte, "Ja, nu borde dom flytta på sig".
Kör ännu närmre, "Oj, nu är det dags!"
Kör ännu närmre "Jävlar, flytta på er!".
Kör över, "Helvete!".

Lilly och Hasse var väl inne i ett väldigt intressant samtal, kanske var dom uppe i en het diskussion som inte fick avbrytas, men nog blev den avbruten alltid, och inte bara diskussionen. Hur ska jag uttrycka det, allt blev bara platt!

Jag tittade i min backspegel och såg fjädrarna flyga. En platt Lilly och en platt Hasse. Att jag prickade in en på vardera däck kallade min far skicklighet.
Jag har smått ångest för Lilly och Hasse, det var verkligen inte meningen! Tänk om dom hade familj och anhöriga.
Ja, dom dog iallafall tillsammans.
Gud, förlåt mig!

(Jag får väl kanske lägga till att jag faktiskt körde på en väg med mötande trafik i andra filen, OBS, detta är alltså ingen sjuk hobby jag har att köra över fåglar).