Så då är man hemma igen efter Öland och sol och bad! (och dumheter)

Ska jag skriva om mina bravader? Mja, jag kan ju ta nån iaf.

Vi kom dit på lördagen o på söndagen var det dags.

Stefan - min gode vän, en redigt inbiten smålänning (något vek) i sina bästa år, berättade att det vankades party på något som kallades "Strand".
-javisst sade jag. nu kör vi tills natten blir dag!

Vi trampade iväg på cyklarna, eller inte jag då, för jag orkade inte cykla. Stefan, som jag nämde tidigare, skjutsade mig på pakethållaren, vilket senare resulterade i ett vindt hjul. Men det är en annan historia.

Ja vi var ett gäng på tre. Ett tremans-gäng helt enkelt.
Jag, Stefan och Jocke. (Stefan brukar jag kalla Stink-fan, och Jocke brukar jag kalla Tjorvakim, för hans reg nr är TJR = Tjorven + Joakim = Tjorvakim. äh skitsamma. ni kanske fattar)

Vi tog oss fram oskadda och tog ett par öl! Vi hade trevligt och dansade till bandet "Duo Jag" som sjöng bra covers! Sen tog vi oss hem.

Färden hem var en kamp pga olika grejer! Men vi hade kul när vi cyklade! (dock ej min röv då pakethållaren var minst sagt OBEKVÄM!)

Sen minns jag inte riktigt men jag tog iaf den ena cykeln o åkte före grabbarna.
Jag trampade på och kände vinden i håret medans jag smakade på ölen.
Mellan Borgholm och Köpingsvik är det cykelväg. Sen blir det cykelväg på vägen, om ni fattar.
Ja hur som helst, jag cyklade på cykelvägen på vägen då jag tänkte att "äh vafaan, jag cyklar upp på trottoaren. Det är ju ändå ingen ute nu!

Så jag styr försiktigt upp mot trottoaren, mycket försiktigt. Jag har nämligen smakat asfalt förr.
Styr, styr... styr... och... DÄR går det åt HELVETE!

Jag dyker ner i asfalten, ja rätt ner! som en simhoppare som ser att det inte är vatten i bassängen! (typ WHAAT?!) och tar emot mig med händerna och skrapar ett par meter.

Reser mig fort upp för att se så ingen såg mig!! PUH! tur, ingen var där! jag springer iväg till en sten där jag sätter mig och tycker synd om mig själv. Kollar på händerna och känner mig ytterst ensam och sårad. :(

Tro nu inte att jag tog med mig cykeln till stenen. Nejnej. Den ligger kvar i vägen. *smarthuvud*


Medans jag sitter där o tjurar komemr det några killar på cykel!!! Jag kryper ihop bakom stenen och vill inte bli upptäckt!
Dom går mot min cykel... fan... dom kommer närmre cykeln.. NU är dom framme!! Dom tar upp cykeln!! och där sitter JAG som en jävla idiot bakom en STEN på Öland och kollar på när några killar kanske stjäl cykeln! GAH!
Dom tar cykeln. Ställer denn mot en mur, kollar sig omkring och åker.

WAH! snälla grabbar!

Jag smyger fram som en oxe i rosa ballerinaskor, tar cykeln, cyklar hem!

Bara det att jag cyklade åt fel håll, EN TIMME! så cyklade en timme tillbaka.
Då möter jag Stefan! Så då visste jag hur jag skulle komma hem!

Vi åkte hem, sen kom Jocke i en polisbil.


HERREGUD!


Här är iaf en bild när kvällen var ung:



Over and out / Fröken Miller - asfaltsdykar'n!