Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Lite som att föda barn...
16 augusti 2011
9050
Jag har gjort något ofattbart stort och fint igår. Jag har sorterat papper.
Jag har ordentligt placerat brev från Pensionsmyndigheten och värdebesked om att PPM-fonderna har sjunkit med 1500 % och besked om att de 3 kronor jag hade insparat i tjänstepension har sjunkit till 2 kr och 50 öre i rätt flik i Pensionspärmen.
Jag har flitigt använt hålslagaren och satt in bankpapper, försäkringspapper, fakturor avtal under rätt flik i rätt pärm.
Förstår ni vilken bedrift det är?
Att sätta igång med sortering av viktiga (typ räkningar) och oviktiga (typ kontoutdrag från -97) papper är nämligen mest troligt det svåraste en människa kan förmå sig att göra.
Men få saker är så saliggörande som känslan av att ha ordning på de horder av papper vi dränks av. Så det kan vara värt kraftansträgningen det innebär att ens närma sig tanken att börja sortera bland den mindre tallskog i pappersform som du förvarar på logiska och ologiska ställen överallt i hemmet.
Har du tur hamnar du i Lyxfällan och får dina papper noggrant sorterade och insatta i fina pärmar av en sträng privatekonom från TV3 samtidigt som du får dina 15 minutes av förnedring inför en miljon hånleende svenskar som förnöjt skakar på sina självgoda huvuden och ojar sig av förakt för ditt moraliska förfall.
För få saker får Svennebanan att må så bra som att få bekräftat att det "finns de som är värre".
Får de det dessutom serverat i lättsmält reklam-tv-format kan de med gott samvete tömma barnens spargrisar och spontanshoppa en platt-tv i trygg förvissning om att det minsann finns de som är värre.
Alla har dock inte privilegiet att blotta sina dåligt sorterade papper för en TV-kamera och en lismande befolkning av medelmåttor med brustna drömmar. Är du en av de otursdrabbade som förgäves väntar på att Charlie och Mathias ska knacka på dörren så har du inte mycket annat att välja på än att lämna sorteringen till ditt dödsbo.
Eller (om du mot all förmodan tycker om dina anhöriga) ta tjuren vid hornen och börja sortera. Jag vet - det är trist och tråkigt. Det är plågsmat och fruktansvärt...
...men ändå alldeles alldeles underbart. Lite som att föda barn antar jag
Jag har ordentligt placerat brev från Pensionsmyndigheten och värdebesked om att PPM-fonderna har sjunkit med 1500 % och besked om att de 3 kronor jag hade insparat i tjänstepension har sjunkit till 2 kr och 50 öre i rätt flik i Pensionspärmen.
Jag har flitigt använt hålslagaren och satt in bankpapper, försäkringspapper, fakturor avtal under rätt flik i rätt pärm.
Förstår ni vilken bedrift det är?
Att sätta igång med sortering av viktiga (typ räkningar) och oviktiga (typ kontoutdrag från -97) papper är nämligen mest troligt det svåraste en människa kan förmå sig att göra.
Men få saker är så saliggörande som känslan av att ha ordning på de horder av papper vi dränks av. Så det kan vara värt kraftansträgningen det innebär att ens närma sig tanken att börja sortera bland den mindre tallskog i pappersform som du förvarar på logiska och ologiska ställen överallt i hemmet.
Har du tur hamnar du i Lyxfällan och får dina papper noggrant sorterade och insatta i fina pärmar av en sträng privatekonom från TV3 samtidigt som du får dina 15 minutes av förnedring inför en miljon hånleende svenskar som förnöjt skakar på sina självgoda huvuden och ojar sig av förakt för ditt moraliska förfall.
För få saker får Svennebanan att må så bra som att få bekräftat att det "finns de som är värre".
Får de det dessutom serverat i lättsmält reklam-tv-format kan de med gott samvete tömma barnens spargrisar och spontanshoppa en platt-tv i trygg förvissning om att det minsann finns de som är värre.
Alla har dock inte privilegiet att blotta sina dåligt sorterade papper för en TV-kamera och en lismande befolkning av medelmåttor med brustna drömmar. Är du en av de otursdrabbade som förgäves väntar på att Charlie och Mathias ska knacka på dörren så har du inte mycket annat att välja på än att lämna sorteringen till ditt dödsbo.
Eller (om du mot all förmodan tycker om dina anhöriga) ta tjuren vid hornen och börja sortera. Jag vet - det är trist och tråkigt. Det är plågsmat och fruktansvärt...
...men ändå alldeles alldeles underbart. Lite som att föda barn antar jag
