Det här med livet är jävligt skumt.
Ibland så är allt så jävla bra. Ibland är det bra, dugligt liksom "bara mer pengar o en snyggare bil som fattas" ja ni vet. Såna.. bagateller egentligen.
Och ibland är det så jävla skit. Allt är bara skit. Det finns liksom inget alls som är bra i livet.

På tal då om allt skit här i livet. Den jobbiga delen vi ALLA har nån gång. Ofta flera gånger.
Jag har gått igenom jävligt mycket skit i mitt liv. Visst, jag vet hur det ser ut utåt. Hur det har sett ut.
Jag har alltid fått allt jag vill ha. Jag har "typ" allt jag vill ha.
Jag har alltid haft pengar och jobb. Ja jobb efter studenten alltså.
Så sett, jo jätte bra. Men egentligen? Hur var det egentligen?
"Innerst inne?" Ingen visste. Ingen vet och ingen kommer att få veta.

Vissa vet säkert det där när man så gärna vill berätta en sak för nån.
Men det går inte. Orden kommer inte fram. Och om man berättar, då vet nån. Då är du inte ensam med din hemlighet. Och hemligheter håller man för sig själv. För Du kan inte lita på en jävel.

Jag är en positiv tjej. Jo det är sant.
När nån mår dåligt är jag gärna där och gör vad jag kan. Och försöker få in i huvudet på personen att:
"nu när det är såhär jävla dåligt, så kan det bara bli bättre. Det kommer att ta ett tag. 5 dagar, 2 veckor, 6 månader. MEN det blir bra! Man är ledsen, man bearbetar, man accepterar och går vidare. Håll ut och var stark, ta den tid det behöver"
Så är det. Precis så är det. Och det VET alla. Innerst inne. bara inte just för stunden.



Jag har levt efter det så länge. Efter all jävla skit. Allt helvete.
Men ärligt talat, det funkar inte längre.
Så många gånger i höstas jag stod o bärgade på motorvägen och tittade mot trafiken.
"ett litet steg till höger, och allt är över"

Men. Jag var för feg. Och inte särskilt schysst mot kunden att göra så.



Over and out / Fröken Miller - glädjedödarn delux.