Satt och puttrade påväg hem från jobbet i ca 60/65 km/h pgr av detta busväder på en moddig liten väg. Känner hur jag får sladd åt först vänster sen till höger då jag lyckats sakta ner till 30 km/h sen gled ner I diket. Lite skärrad och ledsen för jag tänkte att nu har hela bilen havererat placerar bilen ca 40 cm ifrån en skylt. En bilist stannade och höll mig sällskap en stund. Sen kom det en bonde gåendes och sa att han kunde dra upp bilen med traktorn sin sagt och gjort så hämtade han sin granne sen whips va bilen uppe och kunde inte tacka dem med ord.

Körde bilen hem parkerade en stund och sa åt kompisen att han får gärna köra min bil för jag vågade inte, var så skakis. 30 min senare så gick jag ut och tänkte i helvete att den där lilla avåkningen ska skrämma mig och dundrade iväg. Väl inne i garaget så kofongaren fram och regskylt var borta sen nån cm ramsne och 3 cm för hög på högra sidan. Så bilen är nerplockad och skärmarna nertagna blir morgondagens projekt.

Visst det är bara materiella ting men denna bilen har en speciell plats i hjärtat, spelar ingen roll vad ni säger! Detta kommer ta tid att läka för mig själv. Jag är mest besviken på mig själv att det hände men som sagt det kunde ha varit värre och svårt att undgå...

Visst det är kul med snö och att sladda men när man bara sitter och åker och rätt som det är hamnar i ett dike, inser man hur jävla patetisk och liten man är egentligen.

Va rädd om er!