Då jag visste att rost hade bosatt sig under vingen, vilket är standard på dessa fordon, hade jag dragit mig för att plocka lös den. Tog på mig min nya fina mekarmössa, morskade upp mig och tog tjuren vid hornen före fan på lördagsmorgonen. Efter att ha på sedvanligt maner svurit lös vingen och knackat, bankat och skrapat visade det sig att det mest var ytrost (till min stora glädje). Många timmar senare efter pusslande, målande, slipande, spacklande och mer slipande börjar det likna något. Bara finspackling av lite småskavanker kvar nu. Berusad av arbetsiver bröt jag bort bakrutetorkaren av bara farten, onödig vikt det där skrotet. Torkade inte rutan utan skrek mest som en griskulting med magkatarr då den användes.

holk.




onödig vikt


nya mekarsmäcken


börjar likna nått nu