Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
en skymt av solen.
13 januari 2008
719
Idag kom den efterlängtade solen fram en stund. Jag passade på att ta mig en svänt ut till mina hästar. Väl ute i stallet träffade jag några underbara vänner, och vi tog en tur på hästryggen i skogen. Dock är mitt bruna stora monster ett rent helvete just nu, så hon slängde av mig, pladask ner på marken, sen sprang hon iväg. Detta händer i stort sett varje dag nu mera, och jag är lite trött på det. Det får bli jobba henne mer från marken nu ett tag...
I morgon är det praktik igen, (titta gärna www.pixation.se). Det börjar bli lite långtråkigt med praktik nu, har vart på samma ställe sen vecka 46, och jag har inte sett min klass sendan dess. Visserligen ingen större miss, de viktigaste personerna jag har ju träffat under jul/nyår i alla fall!
Men som sagt, det är inte så fett med praktik nu, efter snart 8 veckor nere i en studio under marken i en källarlokal. Jag längtar tillbaka till skolan, det är faktiskt slött med skola, även om man inte tror det.
Idag känns allt lite lättare, känner mig inte alls lika nere idag. Känner mig nästan lätt i kroppen. Visst, jag tänkte endel, men det får man stå ut med. Huvudsaken är att jag inte känner mig ledsen och nere, inte just nu i alla fall... saker och ting läker med tiden, det har jag lärt mig.
Vi hörs, vänner.
I morgon är det praktik igen, (titta gärna www.pixation.se). Det börjar bli lite långtråkigt med praktik nu, har vart på samma ställe sen vecka 46, och jag har inte sett min klass sendan dess. Visserligen ingen större miss, de viktigaste personerna jag har ju träffat under jul/nyår i alla fall!
Men som sagt, det är inte så fett med praktik nu, efter snart 8 veckor nere i en studio under marken i en källarlokal. Jag längtar tillbaka till skolan, det är faktiskt slött med skola, även om man inte tror det.
Idag känns allt lite lättare, känner mig inte alls lika nere idag. Känner mig nästan lätt i kroppen. Visst, jag tänkte endel, men det får man stå ut med. Huvudsaken är att jag inte känner mig ledsen och nere, inte just nu i alla fall... saker och ting läker med tiden, det har jag lärt mig.
Vi hörs, vänner.
Rapportera
Rapportera
Rapportera