Det är sommarvärme och bakom de svarta trädörrararna på en liten loge i östergötland står buggyn och vill skäms. Den tidigare rosa fina karossen tycks vara borta, framvagnen ligger i ett hörn, motor och växellåda hänger i en ställning som får en trött Kalle Anka-bil att se pigg ut och uppochner på golvet ligger bottenplattan, plåtren på översidan, med alla rosthål igensvetsade. En sista slipning av undersidan och sedan till lack.
Karossen har det värre, den svarta gelcoatytan som doldes bakom den rosa och lila färgen som nu spridits för vinden som slipdamm ligger och kvider i solen, också den uppochner. I går satte vi kapen i den och sågade bort delar av den. Anledningen till att doktorn ordinerat stympning var enkel. Någon av de tidigare ägarna har mouldat dit en breddning av karossen, väldigt snyggt det, och gört karossen oavtagbar. Detta hindrade ju iochförsig inte oss som med en tigersåg och en bergsgets motivation fick loss karossen, men tanken är att det i framtiden ska bli lättare och mindre smärtsamt. Material för att snygga till karossens små blämmor är inhandlat och medans motor och bottenplatta får sig sista tillsnyggningarna så skall karossen mouldas upp till toppskick.
Oj oj oj vad det svider att inte kunna köra en dag som denna när sommaren visar dig från sin bästa sida, lättklädda människor rör sig och buggyn skäms, nerplockad i småbitar.
/Henrik