Man behöver inte vara en raketforskare för att förstå att man slår sig lika mycket om man kör in i en bergvägg i 110 knyck i stället för i 90.
Det är inte farten som dödar, utan de hastiga stoppen.
Man kan vara ganska korkad och ändå fatta att lika många kommer att köra för fort om man höjer fortkörningsböterna till 5 000 kronor, skillnaden är att staten tjänar mer pengar (som vanligt).
Däremot måste man vara rätt så smart för att kunna förstå att det inte blir färre olyckor om så fortkörarna jagas med blåslampa.
Jo, kanske några färre, men skillnaden blir marginell.
Jag möter hellre en ung duktig bilförare, som kör 30 kilometer för fort, än en pensionär sedan länge, med dålig motorik och skakiga knän, som kör 30 kilometer för sakta.
Dagens trafikforskning har helt enkelt gått snett utav helvete.
Ingen forskare, mig veterligen, har kunnat påvisa ett samband mellan olycksfrekvensen och en med tio kilometer höjd hastighet på raka, fina, torra vägar.
Jag blir så trött på forskare som liksom en religiös sekt upprepar sina mantran.
Det är dags att någon lagom smart forskare tar skeden från munnen och börjar angripa den "rätta" orsaken till olyckorna.
Jag kan inte förstå hur ett brunt brev med ett suddigt foto, taget av en stram plåtpolis, kan bringa ner olycksstatistiken.
Särskilt inte som brevet kommer veckovis efter det att den vådliga färden företogs och brottsföremålet parkerats i sitt garage helt oskadat.