Här fortsätter min förlossningsberättelse, läs gärna del 1 och 2 också innan.

Strax efter kl 06 bestämmer sig frugan för att hon ska ha EDA, ryggmärksbedövning, också då det börjar bli allt för smärtsamt även med lustgas. De förbereder för EDA:n och detta är klart vid 06:30. EDA:n läggs av en narkosläkare så de tillkallade en sådan. Denna var dock upptagen på annat håll och kunde inte komma direkt.

Det tog ytterst sega och långa 1,5h (kl 07:50) innan narkosläkaren kom som skulle lägga EDA:n. Detta efter att de precis hade haft skiftombyte så vi fick en pigg och utsövd läkare. Att lägga EDA:n såg lätt ut. Efter andra försöket lyckades det och frugan satt blixt stilla under hela processen förutom när värkarna kom vilket tydligen var en väldig prestation. När EDA:n är lagd blir allt mycket lugnare. Mellanrummet mellan värkarna ökar till 10-15 minuter, vilket gav min fru en chans att vila lite från allt som höll på att hända. För att få igång det avstannande värkarbetet sattes dropp in som skulle sätta igång värkarbetet mer igen. 2 timmar (kl 10) efter att EDA:n är lagd, efter mycket värkar och tungt värkarbete gick vi in i nästa fas, krystvärkarna!

Redan nu har jag varit nära att brista ut i gråt några gånger av sympati till den blivande Imamman. Krystvärkarna skulle visa sig vara ännu värre!

Från krystvärkarnas början till förlossningens slut berättar jag imorgon. På återläsande!

Titta gärna in på http://www.losa.nu en hemsida som jag har gjort =)